Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Komedien - Destouches
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 DESTOUCHES’ EÖBSTA KOMEDIEB
uppfostran, men bröt med sin familj och blev skådespelare
vid ett kringresande teaterband, lär också en tid hava varit
soldat, och började omkring 1709 såsom komediförfattare.
Härigenom kom han att tilldraga sig regentens uppmärk-
samhet, och denne gjorde honom 1717 till sekreterare vid
den franska ambassaden i England. I London stannade
han i sex år, fick vid sin återkomst till Frankrike av re-
genten en gratifikation av 100,000 livres, slog sig därefter
ned på landet och ägnade sig hädanefter uteslutande åt
litteraturen. Han avled först 1754.
Hans verksamhet som komediförfattare sönderfaller i två
bestämt skilda perioder: före den engelska resan (1709 —
1717) och efter hemkomsten (1723). I sina första lust-
spel trodde han sig hava upptagit och vidare utbildat Mo-
lières karaktärskomedi. Men detta var ett misstag. Hos
Molière växer handlingen fram ur karaktären; här sättes
denna blott in i en handling. Hans läromästare var i
själva verket i stället La Bruyère, och hans karaktärer äro
därför konstruerade, personifikationer av abstrakta begrepp,
påminnande om den samtida tragediens blodlösa gestalter.
Vi behöva blott höra titlarne: l’ingrat, l’irrésolu, Le Médi-
sant etc. för att finna detta. Dorante — hjälten i 1’Irré-
solu — är under alla fem akterna obeslutsam, om han skall
gifta sig med Julie eller med Célimène. Då han slutligen
bestämmer sig för Julie och mottar Frontins lyckönskan, blir
han på nytt betänksam och yttrar till sist: J’aurais mieux
fait, je crois, d’épouser Célimène. Därmed slutar stycket.
Men detta är La Bruyère, icke Molière.
På samma ståndpunkt stod han i själva verket kvar även
i de lustspel, som skrevos efter den engelska resan. Men
nu kom ett nytt element in i karaktärskomedien. Destouches
hade ivrigt studerat den samtida engelska litteraturen, sär-
skilt Addison och Steele, och därvid hade han fäst sig vid
det drag av sentimentalitet, som fanns i Steeles essayer och
komedier. Men framför allt hade han tagit intryck av den
nya moral, §om förkunnats i Tatler och Spectator. Jag
tror — yttrar han i företalet till Le Glorieux — “att ett
drama blott ur den synpunkten bör värderas, att det har
till syfte att undervisa på samma gång det roar. Jag har
alltid haft den oryggliga övertygelsen, att en komedi, den
må vara hur rolig som helst, likväl är ett ofullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
