Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Tragedien - Voltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 VOLTAIRE SOM TRAGÖD
håll, som klassicitetens döende epigondramatik ännu kunde
hållas vid liv. Och Voltaire kom även i en annan punkt
som en räddare. De gamla tragediämnena från Grekland
och Rom voro grundligt utnötta. Voltaire gjorde åtmin-
stone ett försök att utvidga ämneskretsen genom de exotiska
motiv han valde t. ex. i Alzire och Orphelin de la Chine,
i vilka han även sökte få fram en viss lokalfärg, men fram-
för allt genom sina nationellt franska tragedier. Dylika
hade väl skrivits före Corneille och Racine, men faktiskt
hade de under klassiciteten varit avlysta. I dessa dramer
— Zaïre, Adélaïde du Guesclin, Tancrède — låg onekligen
en viss romantik, och det försök att skapa ett patriotiskt
drama, som gjordes under århundradets senare del, anknöt
sig till detta uppslag av Voltaire.
Men då denna förromantik hotade att gå över de grän-
ser, som den innerst konservative Voltaire utstakat, vände
han sig nästan ursinnigt mot nyhetsmakarne, och som vi
sedan skola se blev Voltaire, som dock först för fransmän-
nen påpekat Shaksperes existens, den ivrigaste motståndaren
till den nya anglomanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
