Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Libertinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VOLTAIRE OCH MONTESQUIEU
LIBERTINISMEN
I den föregående delen av detta arbete ägnade jag några sidor
åt den s. k. libertinismen, som i början av 1600-talet ännu
ej fått någon litterär karaktär. Bigotteriet, så starkt det
än var under de sista årtiondena av Ludvig XIV:s regering,
mäktade likväl ej undertrycka denna strömning från renäs-
sansens århundrade ; i stället vann den i styrka och målmed-
vetenhet, ehuru visserligen fortfarande såsom en oppositions-
rörelse i det tysta. Libertinerna anfallas väl av Bossuet,
Massillon och de övriga av den gallikanska kyrkans främsta
predikanter, av Fénelon och La Bruyère. Men det före-
faller, som om man aldrig kom åt dem — de svara aldrig,
bekänna aldrig öppet sin otro, och inom sällskapslivet fort-
sätta de såsom förut sitt undermineringsarbete av religion
och moral, några — såsom det stora barnet La Fontaine —
själva okunniga om, att de förfäkta en annan moral än den
kristna kyrkans, andra mera tänkande, mera medvetna och
därför även farligare.
Den man, som förbinder Montaignes århundrade med la
regence, är Charles de Saint Denys de Saint-Evremont, vilken
också hade en livslängd av nära ett århundrade; han föddes
(1613) tjuguett år efter Montaignes död och dog (1703) tolv
år före regencens början — i regeln hade de s. k. liberti-
nerna en vitalitet, som tyder på, att de utsvävningar, för
vilka de beskylldes, ej tyckas hava skadat deras hälsa: Fonte-
nelle blev 100 år, Saint-Evremont och Ninon 90, Voltaire
och Chaulieu 84, och La Fontaine nådde åtminstone så långt
som till 74. Ungefär halva delen av sitt långa liv till-
bringade Saint-Evremont i England, dit han nödgats fly
redan 1661 och där han fann sig så väl, att han, då han
sedan kunde det, ej brydde sig om att återvända till Frank-
rike, där Bastiljen så lätt öppnades för dem, som hade svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
