Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Libertinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 NINON
igenom, var Ninon således “dygdig“, och hennes gamle be-
undrare Saint-Evremont sammanfattade tidens uppfattning
av Ninon i den bekanta strofen :
L’indulgente et sage nature
A formé l’âme de Ninon
De la volupté d’Epicure
Et de la vertu de Caton.
Sammanställningen av Catos och Ninons dygd förefaller
onekligen något grotesk. Men Saint-Evremonts och Ninons
dygdebegrepp förblev en trosdogm bland libertinerna ända
till 1700-talets slut. Ännu Kellgren citerar Saint-Evremonts
dikt och yttrar i sammanhang därmed följande ord, som
alldeles återge Ninons livsfilosofi: “Det är en grym orimlig-
het att tillräkna det svaga och alltid anfallna könet som det
grövsta och ett oförlåtligt brott, vad vi ej en gång hos oss
själva behaga räkna för en svaghet, utan snarare för en
förtjänst. Antingen gives ingen dygd eller ock är den
gemensam för båda könen“. Men det egendomliga är, icke
att denna moral förkunnas under Voltaires århundrade, utan
att den härrör redan från Bossuets. Ninon var beundrad
av hela sin samtid, av kvinnor såväl som av män. Den
eljes så klandersjuke Saint-Simon ger oss nästan en ideal-
bild av henne. Ninon hade vänner bland Frankrikes mest
berömda personligheter, “och sådant var modet, att även de
högsta vid hovet samlades hos henne“. Vid dessa mottag-
ningar gick det enligt Saint-Simon ytterst anständigt till,
intet spel, inga högljudda skratt, inga gräl vare sig om
religionen eller regeringen. Lika förtjust var den preciösa
Mademoiselle de Scudéry, som i Clélie givit ett porträtt av
Ninon: “hon var“ — skriver den vittra damen — “så för-
tjusande, att hon älskades av de mest aktningsvärda personer
vid hovet och av bägge könen“. Detta var fullt sant; icke
blott männen med den store Condé i spetsen hyllade henne,
utan även damerna. Hos henne kunde man råka hertiginnan
de Chevreuse, Mad. de Sévigné, grevinnan de La Fayette m. fl.
och även Madame de Maintenon var såsom Madame Scarron
hennes väninna. Att vår fördomsfria drottning Kristina be-
sökte henne under sitt uppehåll i Paris, faller av sig självt.
Men mest betecknande är dock Mad. de Sévignés förhållande
till henne. Enligt vår tids uppfattning hade hon all anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
