Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Libertinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 TEMPLE
hava hängt mig“. De hade icke längre några förhoppningar,
inga illusioner, deras vänner hade gått bort, och jordelivet,
som för dem varit allt, närmade sig slutet. I ett brev kan
Ninon heller icke undertrycka en suck: “Om man ändå
kunde tänka som hertiginnan av Chevreuse! När hon dog,
trodde hon, att hon i den andra världen skulle träffa och
få prata med alla sina gamla vänner. Det är i alla fall
ljuvt att kunna tänka så“.
Det var hos denna åldriga dam, som den unge Voltaire,
då en tolv år gammal, introducerades av en av hennes
sista beundrare, abbé de Chateauneuf, och det gör ett egen-
domligt intryck att läsa, att hon i sitt testamente ihågkom
den lilla gossen med ett legat på 2,000 livres, på det att
han för dem skulle köpa sig böcker. Det är frondens liber-
tinism, som här löper samman med upplysningstidevarvets.
Abbé de Chateauneuf tillhörde en yngre krets av libertiner,
som hade sitt stamhåll i Temple och som förtjänar en särskild
uppmärksamhet, därför att det var där, som Voltaire erhöll
sin egentliga uppfostran. Temple var ett tämligen vidsträckt
friområde i Paris, vilket tillhörde johanniterorden. Där resi-
derade “le grand prieur“ Philippe de Vendôme (1655—
1727), och i hans palats samlade sig tidens mest ryktbara
vivörer. De orgier, som här lära hava förekommit, skola,
särskilt enligt Saint-Simon, hava varit fruktansvärda. Men
måhända överdriver den stränge hertigen här något, liksom
han något överdrivit oskuldsfullheten i Ninons salong. Trots
dessa orgier blev Vendôme i alla fall 72 år gammal, och
han var en litterärt intresserad man, kvick och rolig, som
hade smaken att välja sitt umgänge bland begåvade män.
Och i Temple förstod man inte bara att äta och dricka,
tills dess att solen gick upp, utan man skrev också vers
och mycket goda verser, som ge ett åskådligt uttryck åt
den libertinism, som särskilt under regencen vågade fram-
träda med ett nästan ohöljt anlete.
Den typiske Temple-skalden är abbé de Chaulieu, som
1720 avled vid åttiofyra års ålder, en älskvärd och glad
goddagspilt, som tack vare sina förnäma bekantskaper och
de dikter, med vilka han uppvaktade dem, lyckats kumulera
så många kyrkliga sinekurer, att hans årsinkomst från dem
steg till 30,000 livres, således en värdig ättling till abbé
Desportes, och icke ens Saint-Simon kan neka, att han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
