Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÂ CIREY 263
helst, så måtte “la charmante Emilie“ hava haft egenskaper,
som fjättrat männen. I sin erotik tyckes hon, trots allt
lättsinne, hava inlagt verklig passion — det berättas, att
hon en gång, då en älskare övergav henne, tagit in opium
för att dö. Och hon var en överlägsen intelligens, en verkligt
lärd. Redan som flicka hade hon börjat översätta Vergilius,
och sedermera hade hon kastat sig på naturvetenskapen, över-
satte arbeten av Newton och skrev själv lärda avhandlingar
i fysik. Dessutom förefaller hon hava varit en fulländad
sällskapsmänniska. Voltaire kallar henne också med en viss
rätt “un grand homme en jupons“.
1733, möjligen året förut, lärde Voltaire känna henne,
och snart gjorde de ingen hemlighet av det förhållande,
som uppstått dem emellan. Då nu Voltaire nödgades lämna
Paris, begav han sig till hennes gods, Cirey i Champagne,
där han sedan med korta avbrott stannade till hennes
död 1749. Det var hans lyckligaste tid, en tid upptagen
både av nöjen och strängt arbete. Ty båda voro icke blott
älskare och älskarinna, utan ock arbetskamrater. Cirey
blev en vallfartsort för hela det vittra och aristokratiska
Frankrike, och överstepräst i denna helgedom var Voltaire.
På sällskapsteatern uppfördes hans pjeser, i aftoncirklarna
uppläste han sina dikter, dels skämtsamma, icke alltid så
pryda småstycken, dels allvarliga lärodikter såsom Discours
sur 1’homme, dels sina mördande satirer såsom Le Mondain,
dels partier ur den till största delen här skrivna komiska
epopéen, La Pucelle, som då mottogs med förtjusning, men
som väl sedermera mest bidragit till våra dagars Voltairehat.
Vidare hann han med att föra en brevväxling, som allt mer
och mer svällde ut för att till sist omfatta alla celebriteter
i Europa. Och tillsammans med markisinnan, som själv var
elev till Maupertuis, började han därjämte att driva natur-
vetenskapliga studier och skrev flera avhandlingar, vilka
enligt sakkunnigt vittnesbörd lära röja både vetenskaplig
begåvning och kunskaper såsom Essai sur la philosophie de
Newton och Essai sur la nature de feu. Och till Cirey-
tiden hör ock hans mest mogna historiska arbete, hans
Siècle de Louis XIV. Det var först nu, till en stor del
tack vare markisinnan du Châtelet, som intrycken från den
engelska resan mognade och buro frukt.
Ett ögonblick såg det ut, som om ormen kommit in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
