Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires ungdom och mannaålder - Patriarken på Ferney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 HOS FREDRIK II
skriva mot någon, vare sig mot den franska regeringen,
mot ministrarna eller mot andra suveräner eller berömda
fattare, mot vilka jag skall bevisa all den aktning, jag är
dem skyldig. Jag skall icke göra något missbruk av Hans
Majestäts brev, och jag skall uppföra mig på ett sätt, som
anstår en författare, som liar äran av att vara Hans Majestäts
kammarherre och som lever tillsammans med aktningsvärt
folk“.
En dylik förklaring var ju nästan värre än ett år på
Bastiljen, och man kan förstå, att Voltaire från detta ögon-
blick blott tänkte på att återförvärva sin frihet — och
hämnas. Till sist, i mars 1753, fick han verkligen tillstånd
att resa, och det lider knappt något tvivel, att han tänkte
begagna konungens brev och diktförsök till en mördande
persiflage av Fredriks franska författareskap. Men konungen
förekom honom och lät i Frankfurt brutalt häkta honom
samt lägga beslag på alla de komprometterande papperen.
Av de två slughuvudena hade Fredrik således överlistat
Voltaire. Men till bådas karaktäristik hör ock, att de fyra
år senare återupptogo sin brevväxling — båda hade ju för-
del av att stå väl med varandra och de slöto därför fred.
Bland fredsvillkoren sökte Voltaire väl att få in en punkt
om återställandet av Pour le merite och kammarherretiteln.
Men som vanligt var Fredrik den skickligare diplomaten,
och Voltaire fick nöja sig med minnet av de båda heders-
tecknen.
PATRIARKEN PÅ FERNEY
För en person med Voltaires svaghet för reklamen hade,
såsom Brunetière anmärker, uppehållet i Potsdam ej varit
bortkastad tid. Hela Europas blickar voro efter samman-
stötningen mellan de bägge filosoferna fästade på hans per-
sonlighet, denna hade vuxit, och han betraktades nu i viss
mån såsom en jämlike till Fredrik den store, såsom en
litterär stormakt. Men just denna ställning gjorde honom
obenägen att vända tillbaka till Paris för att där bliva en
litteratör bland många andra. Och därtill kom, att just
omkring 1750 ett nytt författarsläkte uppstått, för eller mot
vilket Voltaire nödgats intaga ställning. Han fann därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
