Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Patriarken på Ferney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 GREVEN AV TOURNAY
intaga minst samma rang, som det i Versailles och där
Voltaire utövade en furstes gästfrihet. Dit vallfärdade hela
det “upplysta“ Europa, och Voltaire tog där mot såsom en
konung — imiterande Ludvig XV även däri, att hans sekre-
terare ej fingo äta vid slottsherrens bord. Med monarkerna
i Europa stod han i en intim brevväxling, med Fredrik II
och Katarina II, med Lovisa Ulrika och Gustaf III, och
själv hade han upphöjt sig till “greve av Tournay“ •— han
hade nämligen inköpt “grevskapet“ Tournay, med vilket
titeln följde. Men han uppträdde också såsom en lands-
fader för sina underhavande, inrättade fabriker, drev upp
hantverket och gjorde onekligen mycket för befolkningen i
detta nya filosofiska konungarike; han gick t. o. m. så långt,
att han lät bygga en kyrka med den lika blasfemiska som
för Voltaires fåfänga betecknande inskriften: Deo erexit
Voltaire !
Till de nya revolutionära rörelserna, till encyklopedisterna
och Rousseau, intog han nu också en bestämd ställning. Den
demokratiska plebejen Rousseau var naturligtvis en för den
nybakade greven av Tournay ytterst osympatisk företeelse,
så mycket mera som Rousseau icke kunde disciplineras till
någon undergivenhet under monarken på Ferney, och Vol-
taire sällade sig därför, som vi sedan skola se, till Rousseaus
ivrigaste fiender. Men dess bättre kom han osams med
encyklopedisterna, ehuru han, som man kan förstå, icke ville
räknas in i truppen, utan föredrog att betraktas såsom en
allierad stormakt. Encyklopedismens program sammanföll
ju i själva verket med hans eget, hade detta till förutsätt-
ning, och nu, då tack vare encyklopedisterna opinionen vänt
sig, så att religionsfienderna snarast utgjorde majoriteten
inom den bildade publiken, utgav Voltaire den ena brand-
skriften efter den andra: Sur le Désastre de Lisbonne,
Dictionaire philosophique, Sermon des cinquante, de tenden-
tiösa novellerna Candide, L’Ingénu m. fl. Och fältropet
utefter hela linjen hade nu blivit det bevingade: Écrasez
l’infâme — vilket egendomligt nog återgår till Fredrik II.
Samtidigt började han även en direkt kamp mot kyrkan
och för tolerans och humanitet. 1761 hade i Toulouse en
händelse inträffat, som snart kom att tilldraga sig hela
Europas uppmärksamhet. En dag mot slutet av året hade
en ung man, Marc-Antoine Calas, anträffats hängd i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
