Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaires personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2 VOLTAIRES BRIST PÅ ORIGINALITET
personligen mera intolerant än han. Sina motståndare och
medtävlare fullkomligt mördade han med sina giftiga nid-
skrifter, och blev han själv utsatt för något anfall, tvekade
han aldrig att begära myndigheternas skydd.
Men även i hans begåvning funnos brister. Han saknade
så gott som all religiös känsla och för en författare, vilken
ständigt stod i främsta stridslinjen, då det gällde religionen,
betyder en dylik brist mycket, ty i följd därav kom han
att bedöma alla dylika frågor skevt. Över huvud saknade
han en fast ståndpunkt både i filosofi och i religion, ty
trots sitt överlägsna huvud var han icke någon tänkare.
Han saknade originalitet. Redan samtiden kände detta, och
Marivaux, som var hans fiende, kallade honom “la perfection
des idées communes“ och medgav blott, att “M. de Voltaire
är numro ett när det gäller att skriva ned vad andra tänkt“.
Till samma resultat har den främste av vår tids franska
litteraturhistoriker, Brünettere, kommit: “Om jag icke fruktade
att leka med ord, skulle jag säga, att Voltaires stora origina-
litet består i att alldeles sakna originalitet. Jag vet åt-
minstone icke någon idé, som han framlagt och som tillhör
honom, som är hans upptäckt eller hans uppfinning“.
Och likväl — med alla sina fel och alla sina lyten var
Voltaire jämte Rousseau 1700-talets mest betydande kultur-
personlighet. För det första kunna icke ens hans vedersakare
förneka, att han är en stilist, som har mycket få likar. Det
fullkomligt gnistrar esprit av denna stil, och den franska
malice, som vi mött redan under medeltiden i fableauerna
och i Le Renard français, når här sin högsta fulländning.
Voltaire har också direkt eller indirekt varit det stora mönstret
för en hel följd av betydande stilister, i Frankrike Anatole
France, i Sverige Kellgren, Leopold och Tegnér.
Och om han än ej hade något djup i sin begåvning, om
han än trots sin radikalism hade en ganska trång synvidd
och till hela sin läggning var en konservativ dogmatiker,
hade han å den andra sidan en universalitet, som sällan
överträffats. Han var den fulländade salongsmänniskan,
kvick och älskvärd om vartannat, med förmåga att säga
både giftigheter och artigheter, att kunna skämta och disku-
tera allvarliga frågor utan en skymt av pedanteri; han var
en finansiell begåvning av rang, men han kan icke beskyllas
för snålhet, ty han var icke blott gästfri — vilket kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
