Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaire som epiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA PUCELLE 28 1
ter, som cirkulerade bland Voltaires förnäma bekantskaper,
Fredrik II, Madame de Pompadour och andra, blevo emeller-
tid så talrika, att ett tjuvtryck icke kunde hindras. 1755
kom den första upplagan ut. Voltaire förklarade naturligtvis,
att här förelåg en förfalskning, men nödgades själv 1762
giva ut en upplaga, där han dock strukit flera av de värsta
ställena. På kyrkligt håll väckte boken naturligtvis den
våldsammaste indignation, men lika säkert är, att La Pucelle
inom libertinkretsar rent av slukades och var ett bland Vol-
taires mest populära arbeten.
Att bedöma det rättvist, är ytterst vanskligt, ty man
måste då alldeles abstrahera från vår tids åskådningssätt i
en mängd punkter, där ett dylikt bortseende nästan är
omöjligt. Diktens hjältinna är jungfrun av Orléans, som nu
blivit Frankrikes nationalhelgon och som även för en prote-
stantisk utlänning äger något obeskrivligt tjusande. Denna
unga, renhjärtade kvinna, som blev sitt fosterlands räddare,
då männen stodo försagda, hade onekligen vida bättre än
Henrik IV passat till hjälte i ett högstämt franskt national-
epos. Men i stället släpar Voltaire henne i smutsen, gycklar
med hennes bragd, hånar tron på hennes jungfrulighet, kastar
in en hel följd av yttersta skabrösa episoder, och man kan
därför icke förtycka den moderne fransmannen, att han be-
traktar Voltaires Pucelle såsom ett rent nidingsdåd.
Men kan man ställa sig på Voltaires ståndpunkt, blir
domen dock något mildare. För det första var den natio-
nalkänsla, som i hela Europa skapades av Napoleonskrigen,
ännu okänd på 1700-talet. Man hai- påpekat, både att
Frankrikes generaler under denna tid ofta voro tyskar —
marskalken av Sachsen och Lövendal — även i krig mot
tyskar och att Ludvig XV:s regering var så impopulär, att
Fredrik II:s seger över fransmännen hälsades med bifall
även i Frankrike. Naturligtvis fanns det även då en fransk
fosterlandskärlek, men den var på långa vägar ej så stark
som under och efter revolutionen, och ur den synpunkten
kunde en fransman på Voltaires tid ej känna samma indig-
nation som vi. För det andra hade man ännu ej fått
blicken öppnad för betydelsen av Jeanne d’Arcs livsgärning.
Jag behöver här blott hänvisa till det citat, jag förut gjort
ur Bayles Dictionnaire. Då såg man denna episod i Frank-
rikes historia ur en helt annan synpunkt. Jeanne d’Arc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
