Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Montesquieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESPRIT DES LOIS 303
lycka förefaller oss ofattlig. I våra dagar, säger han, kan
en liten stat ej på detta sätt utvecklas. En europeisk
suverän, som härskar över en miljon undersåtar, kan icke
utan att ruinera sig uppställa en här på mer än 10,000
man. Proportionen är således en till hundra. Men i Rom,
där varje medborgare var soldat, var den en till åtta. Först
då förmögenheten delats, då skillnad uppstått mellan rika
och fattiga, vilka icke hade något intresse av krig, då arméen
från en medborgarhär förvandlats till legotrupper, vilka till
sist måste rekryteras bland barbarerna, hade ett frö skapats
till världsrikets fall, och sedan följer Montesquieu med stor
skarpsinnighet denna upplösningsprocess till slutet.
Utan tvivel har Montesquieu här angivit grunddragen av
den romerska statens utveckling, men lika säkert torde vara,
att ungefär samma förutsättningar i andra städer icke lett
till samma resultat. Faktorerna hava således varit betydligt
flera, än Montesquieu antagit, och betecknande för honom är,
att han nästan alldeles förbigår religionen, som för allt
antikt statsliv hade en så stor betydelse. Lika litet ägnar
han någon uppmärksamhet åt ekonomi och statsfinanser,
vilka — såsom särskilt i våra dagar visats — betytt så
ofantligt mycket för den romerska politiken. Dessutom äro
åtskilliga av de fakta, på vilka Montesquieu bygger, långt
ifrån säkra, och en genomgående brist hos honom är hans
oförmåga av källkritik. Han var mera en konstruktiv
tänkare än en empirisk historiker, och han tror på Livius,
nästan som Bossuet tror på bibeln. Detta var redan då
mindre ursäktligt, ty ungefär samtidigt hade en annan
fransman, Louis de Beaufort, publicerat en avhandling, vari
han visat upp den sagohistoriska karaktären i de första
böckerna i Livius’ arbete.
De orsaker, som Montesquieu här framlägger, äro alla
ännu så att säga historiskt-politiska, icke fysiska. Dylika
skulle först komma fram i hans huvudarbete Esprit des
lois. Det, som först slår en modern läsare i denna så be-
prisade undersökning, är, att den icke är väl skriven. Sär-
skilt är den illa komponerad, är hårdläst, oöverskådlig och
gör intryck av en samling mindre uppsatser, som från olika
synpunkter söker lösa problemet. Dessa synpunkter äro
icke alltid lätta att förena, och även här gör sig Montesquieu
skyldig till en bristfällig källkritik av de många uppgifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
