Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Richardson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAMELA 317
flickor, som skulle ut att tjäna, innehållande varningar till
dem att taga sig i akt för de snaror, som lades ut för
deras dygd. Och nu, berättar han själv, kom han att tänka
på en historia, som han en tjugo år förut hade hört av
värden på ett värdshus, där han tagit in. Agaren till det
stora godset bredvid, berättade denne, var en Mr. B., som
var mycket förnäm och rik och vars hustru var en av de
största skönheterna i England, men dessutom god, välgörande
samt därför älskad av alla. Vid tolv års ålder hade hon
som tjänstflicka kommit till Mr. B:s mor. Men då hon
blivit femton och utvecklat sig till en fullkomlig skönhet,
dog hennes matmoder, och sonen i huset, som nu blivit
dess ägare, en ung herre med mycket fria åsikter och vanor,
sökte då med alla upptänkliga medel förföra henne. Ehuru
hon en gång höll på att dränka sig i förtvivlan, lyckades
hon i alla fall undgå alla hans försåt, och till sist blev han
så slagen av hennes oskuld och dygd, att han gjorde henne
till sin hustru. Därvid uppträdde hon både med sådan
värdighet och med så stor ödmjukhet, att hon slutligen
blev älskad också av Mr. B:s släkt, som till en början för-
aktat henne.
Det var detta ämne, som Richardson nu beslöt att välja
för en roman, avfattad i familjebrev, och så kom hans
Pamela or Vertue rewarded ut i november 1740 — några
månader före de nyss omtalade Familiar Letters. Innehållet
i romanen är knappt något annat än i den nu relaterade
historien, och hjälten kallas fortfarande blott Mr. B. Men
likväl kan man betvivla, att denna historia varit Richardsons
enda källa. När hans roman kort därefter översattes på
franska, slogos alla läsare av dess likhet med Marivaux’
Marianne, som kommit ut redan nio år förut. Överens-
stämmelsen mellan den första franska och den första engelska
borgerliga romanen är ju den största möjliga. Hjältinnan
är i bägge fallen en ung, oerfaren, vacker, men dygdig
flicka, som segerrikt står emot förförelsen, och i bägge
fallen spelar romanen på det då alldeles nya motivet om
en konflikt mellan börd och kärlek. Men även i detaljer
finnas likheter. Då Marianne fått klart för sig Climals
skamliga avsikter, samlar hon hop alla de vackra kläder,
som hon av honom fått i present, för att sända dem till-
baka, och denna strid mellan hennes koketteri och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
