Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 JOSEPH ANDREWS
den nekade t. o. m. att ge mig en konkordans i utbyte“.
Detta lät ju ej vidare uppmuntrande. Men så kom händelse-
vis en förläggare till värdshuset och med honom börjades
nu underhandlingar. Förläggarens tillmötesgående sträckte
sig emellertid ej längre, än att han lovade taga predik-
ningarna med sig till London för att där se på dem, Adams
var nöjd med anbudet och begav sig till sadelsäcken för
att taga fram det dyrbara manuskriptet, men fann då till
sin förskräckelse, att där blott funnos ett par gamla skjortor
— i sin tankspriddhet hade han glömt predikningarna hemma !
På samma värdshus träffar han också Joseph Andrews, och
det är skildringen av deras färd, som utgör bokens största
och mest värdefulla parti, ty här får författaren tillfälle
att ge en serie bilder av samtidens England, teckna en
mångfald av karaktäristiska typer samt på samma gång
giva en allsidig belysning av Mr. Adams personlighet. Det
är den picareska romanen, som nu uppträder i sin full-
ändning, och Fieldings roman har det betydande företrädet
framför Gil Blas, att händelserna ej tilldraga sig i Spanien,
utan äro en realistisk framställning av de sociala förhål-
landena i författarens eget land. Först få vi en mycket
åskådlig bild av osäkerheten på de engelska landsvägarna,
där de resande som oftast plundrades av highwaymen. Då
Joseph vandrat ett stycke från London, överfalles han av
dylika banditer, berövas alla sina pengar och kläder samt
lämnas naken, blödande och halvdöd i ett dike. En dili-
gens passerar förbi och man observerar honom. De blyg-
samma damerna opponera sig emellertid bestämt emot att
taga upp en naken karl i vagnen, och då man får höra,
att han råkat ut för rövare, vilja även herrarna, att man
blott skall köra på för att undgå faran. Först då en jurist
påpekat de rättsliga obehag för dem själva, som kunde
uppstå, så vida Joseph Andrews dog, bekvämade man sig
att låta honom följa med. Men ingen vill låna honom en
kappa mot nattkylan. Den kunde ju bli nedblodad. Den
ende, som förbarmade sig över honom, var postiljonen, “en
ung pojke, som sedan blev deporterad, därför att han stulit
en hönsstång“. Han svor en dyr ed — “för vilken han
allvarligen tillrättavisades av passagerarne — att han förr
skulle i hela sitt liv rida i bara skjortan, än att han lät en med-
människa fara så illa“. Och så gav han Joseph sin kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
