Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPH ANDREWS 339
På så sätt räddades Joseph och fördes till närmaste
värdshus. Där trodde man emellertid, att han skulle dö
och skickade efter en präst, Mr. Barnabas, för att giva
honom den sista trösten. Mr. Barnabas, som störts i ett
angenämt punschgille och hade brått, frågade honom, om
han förlät sina fiender, även de banditer, som plundrat ho-
nom. Det hade Joseph litet svårt för och medgav, att han
med största nöje skulle höra, att de blivit gripna. Det
kan man ju önska, medgav Mr. Barnabas, men blott med
hänsyn till rättvisan. “Ja, men om jag träffade dem igen,
fruktar jag, att jag skulle slå ihjäl dem, om jag kunde.“
“Det har ni rätt till, ty lagen medger oss att döda en
tjuv. Men kan ni säga, att ni såsom kristen förlåter dem.“
Det begrep Joseph inte. “Det är“, svarade Barnabas, “att
förlåta dem . . . Det vill säga . . . Kort sagt att förlåta
dem som en kristen.“ “Jag förlåter dem, så mycket jag
kan.“ “Nå ja, det räcker.“ Och så återvände Mr. Barna-
bas till sin punschbål.
Emellertid kommer sig Joseph, träffar på värdshuset sin
gamle pastor, och så fortsätta de tillsammans sin väg till
hembygden, men råka därvid ut för allehanda äventyr i
följd av Adams tankspriddhet, hans naiva godtrogenhet,
hans totala brist på världsklokhet, hans fullständiga oprak-
tiskhet och icke minst de båda vandrarnas brist på pengar.
Följden blir, att Adams ofta blir genompryglad, häktad så-
som tjuv o. s. v. Att här redogöra för alla dessa för-
vecklingar, är naturligtvis omöjligt, och jag vill blott erinra
därom, att flera av dem ganska troget imiterats av Dic-
kens. I stället skola vi fästa oss vid de förebilder, som
Fielding här haft.
För Josephs historia har han — utom av Pamela — nog
tagit intryck av Marivaux’ Le Paysan Parvenu. I bägge
fallen är det ju en ung vacker bondgosse, som av högt-
stående damer utsättes för erotiska frestelser, och vissa
scener i de bägge romanerna äro varandra ganska lika.
Men dessa överensstämmelser beröra blott oväsentligheter.
Med Gil Blas, som Fielding läst, företer Joseph Andrews
däremot blott den allmänna likhet, som ligger däri, att
båda äro picareska romaner. Fieldings förebild var vida
förnämligare, nämligen Cervantes’ Don Quijote, och själv
var han angelägen om att framhålla sambandet. Romanen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
