Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Sterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STERNES BETYDELSE 365
bjuda varandra därefter i nobla känslor, munken ger Sterne
sin horndosa till utbyte, och denna dosa, fortsätter Sterne,
bevarar jag såsom en del av min religion, jag resei’ aldrig
utan den och tar ofta fram den för att återkalla minnet
av dess forne ägare. Då jag på återvägen passerade Calais,
frågade jag efter fader Lorenzo och hörde då, att han dött
för tre månader sedan och jordats icke i sitt kloster, utan
på en liten kyrkogård två mil därifrån. Jag begav mig
dit, tog fram snusdosan, “där jag satte mig vid graven,
ryckte upp en eller två nässlor, som ingenting där hade
att göra, och så brast jag ut i en flod av tårar, ty jag är
vek såsom en kvinna och jag ber, att världen icke 1er,
utan ömkar mig“.
Det var denna känsla för det lilla, som slog an, och
häri låg en naturlig reaktion mot barocktragediernas hög-
travande fraser och konstlade situationer, ty man observerade
icke, att detta känslopjunk i själva verket var lika artificiellt
som Rhadamisth.es och Zénobies erotik. Men denna sida
hos Sterne sammanhänger därmed, att han alldeles gick
upp i sig själv, hyste ett fullkomligt sjukligt intresse för
sin egen personlighet. I viss mån kan ju sägas, att ett
dylikt intresse funnits också hos klassicitetens stora författare,
särskilt hos Pascal och La Rochefoucauld. Men det hade
varit kritiskt. De hade analyserat sig själva och slutat med
att skoningslöst framlägga människonaturens uselhet. Sterne
och hans efterföljare analysera icke, äro inga psykologer,
utan okritiska beundrare av sig själva. I motsats till Pascal
söka de i stället glänsa med sina ädla känslor och miss-
tänka aldrig ett ögonblick, att dessa äro idel falska dia-
manter. Men det var kanske framför allt genom detta,
som Sterne blev en litterär banbrytare, en bland romantikens
mest betydande föregångare. Tendensen låg hos hela tiden.
Samtidigt kunna vi iakttaga detta drag hos Rousseau, och
under romantiken blir det ett bland de mest karaktäristiska
för hela rörelsen. Man hade liksom upptäckt sig själv,
man fann detta nya själsliv så märkvärdigt och under-
bart, att man nästan föll ned och tillbad sig själv. Den
förste romanförfattare, som rest ett dylikt altare åt sig
själv är Sterne. Men han blev icke den siste. Den egoism
och den fåfänga, som ligga bakom, möta oss hos honom
ännu tämligen naivt, och det var först hos romantikerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
