Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Sterne - Goldsmith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 DET NYA SNILLEIDEALET
Byron och andra, som denna själviskhet antog mera impo-
nerande proportioner.
Men Sterne har skapat också ett nytt snilleideal. För
den äldre uppfattningen kan man säga, att Voltaire var
typen för ett geni. Han var kvick, elegant, skarp, utan
ett spår av pedanteri samt fullkomligt korrekt såsom säll-
skapsmänniska. Under senare delen av 1700-talet för-
kastades denna typ, och man fick i stället två andra, som
stundom förenades. Den ena, till vilken jag sedan skall
återkomma, var de starka lidelsernas snille, den andra var
det excentriska snillet. Excentriska engelsmän möta oss
visserligen förut i litteraturen — Sir Roger de Coverley
och pastor Adams — men de göra ej anspråk på att gälla
som genier. Det var först med Sterne, som denna nya
genityp uppträdde. Ett snille måste nu vara ett original
både i sitt sätt och sina åsikter, ibland även i sina kläder
skilja sig från andra. Som detta ideal ju är tämligen lätt
att realisera, slog det också hastigt igenom och fortlever
som bekant ännu i dag. Sin blomstringstid hade det under
romantiken. Sternes egen excentricitet var dock tämligen
lättköpt, och en obarmhärtig litteraturkritik har visat upp,
att hans excentriska åsikter till en högst väsentlig del äro
tjuvgods, plagiat från äldre författare, särskilt från Burtons
Anatomy of Melancholy. Men det visste man på hans tid
icke av, och det excentriska snillet gjorde därför sitt inträde
i världen.
GOLDSMITH
Oliver Goldsmith hade smaken att finna Sterne tillgjord.
Själv var han visserligen ganska excentrisk, men hans excen-
tricitet var naturlig, ej spelad, och åtminstone i sitt för-
nämsta arbete var han kanske lika personlig som Sterne,
ehuru utan dennes olidliga koketteri. Någon tilltalande
personlighet var väl ej heller han, han var slarvig och opå-
litlig, utan ryggrad, en vagabond i sitt liv och sitt för-
fattarskap. Men man har dock lättare att hysa någon
sympati med en slarv som Goldsmith än med en preciös
snobb som Sterne.
Oliver Goldsmith var irländare av engelsk börd, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
