Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Goldsmith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 8 THÉ VÏCAE OF WAKEFIELD
de märkligaste, några dramer, av vilka jag skall återkomma
till She stoops to conquer, samt romanen The vicar of Wake-
field, som han skrev något år före 1762 men som kom ut först
1766. Dess tryckningshistoria är särdeles karaktäristisk för
Goldsmith. Han hade som vanligt ej kunnat betala sin
hyra till värdinnan och skulle därför arresteras. I sin nöd
skrev han då till Samuel Johnson, och denne skickade
honom med budet en guinea. Men då han kort därefter
kom själv, fann han, att Goldsmith redan växlat guldstycket
och inköpt en butelj madeira, varmed han tröstade sig i
sin olycka utan att bry sig om hyresbetalningen. Då den
förgrymmade Johnson slog en kork i buteljen och före-
brådde honom hans lättsinne, berättade Goldsmith, att han
i sin skrivbordslåda hade en roman, på vilken han kanske
kunde få något pengar. Johnson tog den, gick till en för-
läggare och sålde manuskriptet för 60 pund, med vilka han
vände tillbaka, och nu bjöd Goldsmith i glädjen in sin hård-
hjärtade värdinna, betalade henne och skafiade fram en bål
punsch, med vilken alla trakterades — ty Goldsmith hade
Mr. Micawbers lyckliga förmåga att glömma alla vedervär-
digheter. Komanen i fråga var The vicar of Wakefield.1
1 Anekdoten, som berättas icke blott av Johnsons biograf Boswell, utan
ock av en Mrs, Thrale, är nog tillförlitlig, ty att förlagskontraktet skrevs i
oktober 1762 och att Boswell förlägger händelsen till »någon tid före 1764»,
är ju intet skäl mot trovärdigheten.
Boken vittnar både om Goldsmiths slarv och om hans
snille. Kompositionen är orimlig. Det är Jobs historia, som
han sökt framställa i modern form, men denna vimlar av
vidunderligheter. Hjälten, landspastorn i Wakefield, råkar
ut för alla möjliga olyckor. Först blir han av med sin för-
mögenhet, därnäst blir en av hans döttrar förförd av ro-
manens bov, som narrar henne genom ett lagligen ogiltigt
äktenskap, så blir han själv — också genom samme bov —
kastad i fängelse, får underrättelse om att hans andra dotter
blivit bortrövad och att den förra dött av sorg, och slut-
ligen blir hans son förd till samma fängelse såsom skyldig
till mord. Och ändock “förtvivlade han icke“ — som det
heter i Jobs bok. Men dess mera oväntad blir upplös-
ningen, som till en väsentlig del sker genom ingripande av ett
slags engelsk Harun ar Raschid, “bovens“ onkel, som un-
der en förklädnad hela tiden varit med och därunder fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
