Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Goldsmith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THE VICAR Of WAKEFIELD 369
tillfälle att lära känna både nevöens nedrigliet och pastors-
familjens dygder, ehuru han efter vårt begrepp dröjer bra
länge, innan han såsom en deus ex machina ingriper. Men
nu ändras allt i ett slag. Pastorn får igen sin förmögenhet,
den äldsta dottern är för det första icke död och för det
andra visar sig hennes skenäktenskap vara fullt lagligt, den
andra dottern har blivit räddad av bovens ädelmodiga onkel,
som är oerhört rik och på vilken nevöen levat. Räddaren
räcker sin hand åt den räddade, “boven“ berövas sitt under-
håll och får nöja sig med det han får av sin hustru, och
vad pastorns son beträffar, har denne icke begått något
mord och blir gift med en ung och rik dam. Mer kan
man ju ej begära. Job fick till belöning fjortontusen får,
sextusen kameler och ett tusen par oxar, och det förefaller
nästan, som om Goldsmith sökt överbjuda Jahve i frikostighet.
Men efter denna planläggning bör man ej bedöma boken,
ty dess förtjänster ligga på ett helt annat håll. I The
vicar of Wakefield hava vi nämligen världens första präst-
gårdsidyll, förebilden för en hel följd av dylika skildringar.
I någon mån kan det ju sägas, att Goldsmith här fått ett
uppslag från pastor Adams i Joseph Andrews. Men dels
ägnar Fielding just ingen uppmärksamhet åt livet i präst-
gården, dels äro Adams och pastor Primrose varandra ganska
olika. I stället är det tydligt, att Goldsmith här givit en,.
visserligen idealiserad, skildring av sin egen far och sitt barn-
domshem. Fadern hade haft två olika pastorat, av vilka det
första ekonomiskt var så dåligt, att prästen knappt var annat
än en farmare i mycket torftiga omständigheter; det andra
var betydligt bättre och gav omkring 200 pund om året i
inkomst. Bägge dessa olika pastorat vända tillbaka i ro-
manen, ehuru i omvänd ordning. Först göra vi bekantskap
med det burgna prästhuset. Prästhustrun var mor till en
talrik barnskara, kunde utan allt för stor ansträngning stava
sig igenom en engelsk bok, var överlägsen i inläggningar,
insyltningar och matlagning, ansåg sig också synnerligen
sparsam, ehuru jag — skriver Primrose — icke kunde
märka, att vi blevo mycket rikare genom hennes hushåll-
ning. Livet i prästgården förflöt behagligt. Vi hälsade på
våra rika grannar och sökte hjälpa dem, som voro fattiga.
Emedan vi bodde nära stora landsvägen, togo främlingar
och vandrare ofta in hos oss för att smaka på vårt krus-
Schück. Allmän litteraturhistoria. V. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
