Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Goldsmith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oî() jjÜË VICÀÏi. OË WAÎtEi-’IËËb
bärsvin, för vilket vi åtnjöto stort anseende, och såsom fell
sannfärdig historiker kan jag påstå, att ingen fann något fel
i det. Våra fränder, även de avlägsnaste, erinrade sig all-
tid, utan anlitande av något stamträd, att vi voro släkt
och kommo ofta att hälsa på oss. Vad några beträffar var
det nu visserligen ej någon heder att vara släkt med dem,
och bland våra anförvanter räknade vi både blinda, halta och
på annat sätt lytta. Men min hustru höll på, att de voro
av samma kött och blod som vi, och de fingo därför sitta
vid vårt eget bord. Några voro likväl genom sina karak-
tärsegenskaper väl besvärliga, men jag fann på ett gott sätt
att bli av med dem. När någon dylik lämnade mitt hus,
lånade jag honom en ridrock, ett par stövlar eller en dålig
häst, och jag fann då alltid till min tillfredsställelse, att
han inte kom igen för att lämna dem tillbaka. På så sätt
befriade vi huset från det sällskap vi inte tyckte om.
Det var den rika prästgården. Men så förflyttas Primrose
till ett litet och fattigt gäll, vars invånare blott voro enkla
farmare, som bibehållit forntidens enkla seder. På varda-
garna arbetade de friskt, men söndagarna voro de lata eller
roade sig. På julen berättade de sina julsagor, på Valentins
dag knöto de kärleksknutar, i fastlagen åto de pannkakor,
den första april voro de så kvicka som möjligt, och vid
• Mikaelsmässan knäckte de samvetsgrant nötter. När de
fått höra om vår ankomst, mötte de sin kyrkoherde, klädda
i sina bästa kläder och med pipa och trumma i spetsen.
Vår lilla bostad låg vid foten av en backsluttning, bakåt
dold av en vacker dunge, och framför låg en plaskande
bäck, på den tredje sidan en äng och på den fjärde en
hage. Ingenting kunde vara vackrare än min lilla gård,
där den låg bland almar och häckar. Byggnaden hade blott
en våning och var täckt av ett halmtak, som gav det hela
ett drag av småtrevlighet. Väggarna inne i huset voro pryd-
ligt vitmenade, och mina döttrar fyllde dem snart med sina
egna ritningar. Även här hade vi gäster, vår pratsamme
granne, farmaren Flamborough, ofta också den blinde spel-
mannen, som kom för att smaka på vårt krusbärsvin, men
även andra av dessa enkla människor. Medan den ena spe-
lade, sjöng den andra någon rörande ballad, Johnny Arm-
strongs Sista Godnatt eller Den grymma Barbara Allens.
Så slutade dagen på samma sätt som den börjat. En av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
