Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - Hume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMES FILOSOFI 393
exempel på en dylik association erbjuder oss en flod. Vi
hava blott en impression av en vattenmassa, som i ett visst
ögonblick genom en fördjupning ilar oss förbi, stundom
därpå av en ny likadan vattenmassa, och dessa fakta för-
binda vi till föreställningen om en flod med ett ständigt
rinnande vatten. Men i själva verket är det två isolerade
fakta, som här kombinerats, och av själva floden, som ju
ständigt har ett annat vatten, kunna vi icke hava någon im-
pression. Men hava vi icke någon impression, kunna vi ej
heller hava någon säker kunskap, utan föreställningen är
blott en fantasiskapelse. På samma sätt förhåller det sig
med tid och rum. Jag har blott impressioner av enstaka,
begränsade rum och enstaka, begränsade tidsmoment. Men
därav skapar jag en fantasibild av ett rum och en tid i
allmänhet, utan att jag har någon impression av dem.
Denna kritik vänder sig ock mot substansbegreppet, som
för 1600-talets spekulation haft så stor betydelse. Vi hava
impressioner av vissa egenskaper hos ett föremål, färg, vo-
lym etc. Detta är de fakta, vi uppfatta, och dessa äro
vissa. Men så kombinerar fantasien dem till en substans,
till ett något, i vilket de inherera, men av denna substans
har ingen någonsin haft en impression. Människosjälen
själv har ju ansetts vara en dylik substans, men denna
kommer jag lika litet åt. Det enda säkra är mina olika
föreställningar, men detta “jag“, som har dessa impressio-
ner, blir för Hume blott en enligt associationslagarna bildad
kollektividé.
Viktigast är Humes kritik av kausaliteten. När två till-
dragelser följa omedelbart på varandra, hava vi ett oavvis-
ligt behov av att ställa dem i samband med varandra, att
betrakta den ena såsom orsak, den andra såsom följd. Men
av denna kausalitet hava vi ingen impression, den är såle-
des blott en fantasiens fiktion utan objektiv giltighet, en
förblandning av post hoc och propter hoc, ty det enda vi
med våra sinnen uppfattat, är två enstaka fakta, ej sam-
bandet dem emellan.
Allt vetande, all verklig kunskap om den yttre världen
är således utesluten. Det enda vi kunna komma till är
en större eller mindre sannolikhet. Följa två fakta blott
några gånger på varandra, är det föga sannolikt, att de
stå i ett orsaksförhållande till varandra, sker det ofta, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
