Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Robert Burns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BURNS 44 7
den andra, friska, glada och humoristiska skildringar av
bygdelivet, och dessa riktade uppmärksamheten på honom
även utanför hembygden, ty 1786 hade ett litet häfte av
hans dikter utgivits från ett landsortstryckeri. Men där-
emot gick lantbruket allt sämre, och till de ekonomiska be-
kymren hade också sällat sig erotiska vedervärdigheter, så
att Burns till sist beslöt sig för att emigrera till Amerika.
Men han behövde respengar, och för att få dylika for han
till Edinburg för att där till en förläggare sälja sina dikter.
Mottagandet i den skotska huvudstaden blev nästan en
triumf, han hyllades även i de bästa kretsar, och för sin
diktsamling fick han 500 pund. Denna framgång gjorde
också, att han slog emigrationsplanerna ur hågen och skaf-
fade sig ett nytt arrende. Men icke heller det ville gå,
och ännu sämre framgång hade han på en plats, som han
fick i tullen. Han skrev väl fortfarande vers, t. o. m. bättre
än förut, men det rummelliv, för vilket han också hade så
stor begåvning, fortsatte han med ökad intensitet, och detta
lade honom till sist också i graven, 1796, då han blott var
trettiosju år gammal.
Med honom hade den engelska litteraturen fått sin förste
utpräglade lyriker, en bland alla tiders största, friskaste och
mest omedelbara med en rik skatt av melodi i sin vers, med
musik, känsla och fantasi i hela sitt väsen, med en fin upp-
fattning av naturen och en öppen, humoristisk blick för
folklivet. Hans läromästare var den skotska folkvisan, men
han imiterar den icke, utan för den i stället upp på ett
högre plan. Hans intrument var sällsport mångsträngat.
Ena stunden är han vek, finkänslig, drömmande, den andra
trotsande och stolt, den tredje drastisk, burlesk, och dessa
senare dikter höra till hans yppersta, vare sig han skildrar
den stackars birfilaren, som säljer sin fiol för att köpa sig
sprit eller ett lantligt frieri med dess kostliga förvecklingar.
Eroding, vars dikt har så många beröringspunkter med Burns,
har icke blott i en förtjusande essay skildrat hans liv, utan
har ock översatt några av hans visor. En av dessa ger oss
åtminstone en sida av hans på skiftningar så rika väsen:
Och gott öl kom och gott öl for,
för gott öls skull har jag sålt mina skor
och satt mina strumpor i pant i en bod
— med gott öl håller jag upp mitt mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
