Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Brytningen omkring 1750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 FYSIOKRATERNA
för det senare 1700-talet nästan hade karaktären av en reli-
gion, fick betydelse även för skönlitteraturen, där teorien
ingick åtskilliga mer eller mindre fantastiska kombinationer
med den äldre tidens pastoral och med den från England
kommande landskapsdiktningen. Denna, som hos Thomson
varit blott beskrivande, blev hos hans franska efterföljare,
Saint-Lambert, Delille m. fl., därjämte även en. fysiokratisk
tehdensdikt. Och Voltaire, som skämtar med allt, skrev i
sin filosofiska diktionär i artikeln “Blé“ : “Omkring 1750
började nationen, mätt på verser, tragedier, operor, roma-
neska historier och ännu mer romaneska moralreflexioner,
teologiska dispyter om nåden och konvulsioner att resonera
om sädesslagen. Man skrev nyttiga böcker om åkerbruket;
alla läste dem ■— utom lantmännen.“
Men även utan detta praktiska intresse svärmade man nu
för “naturen“, och man behöver blott göra ett besök i Ver-
sailles för att finna, huru starkt det senare 1700-talet skilde
sig från Ludvig XIV:s tid. A ena sidan Le Nôtres regel-
bundna, pompösa park med dess klippta träd och raka
gångar, å den andra Trianon med dess karaktär av lantlig
idyll och orörd natur. Denna starka känsla för naturen i
dess motsats till kulturen är också kanske i främsta rummet
det slutande århundradets signum, och dess store apostel är
Rousseau. Erån århundradets förra del hava vi knappt en
enda natursvärmare. Nu däremot står den stora striden fram-
för allt om frågan: natur eller kultur, och här hava vi det
väl mest betydande förromantiska inslaget i 1700-talets fran-
ska litteratur, ehuru å den andra sidan detta svärmeri för
det naturliga medförde, att den föregående tidens realism
— inom romanen och dramat —- nu med Diderot utveck-
lade sig till ren naturalism.
Men även de andra förromantiska drag, som vi iakttagit
inom den engelska litteraturen, återfinnas inom den franska.
Ty också här möta vi, särskilt inom dramat, en gryende
dragning till medeltiden, en trots all “upplysning“ starkare
böjelse för det mystiska — tack vare vilken bedragare som
Saint-Germain och Cagliostro en tid kunde bliva salongs-
lejonen i Paris — och även, särskilt inom konsten, en bör-
jande nyantik rörelse. Och till sist kan påpekas, att den
kosmopolitism, till vilken hela upplysningen bekände sig,
börjar att avlösas av en allt varmare patriotism, som till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
