Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Brytningen omkring 1750 - Grimm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYHETSBREVET 455
sist kulminerar i Marseillaisens inspirerade strof : Amour sacré
de la patrie.
Men liksom i England infaller den egentligen livaktiga
perioden vid århundradets mitt; 1778 gå de båda stormän-
nen, Voltaire och Rousseau, bort, och den sista fjärdedelen
är, om än icke så mycket som i England, en jämförelsevis
steril tid. Men den slutar på samma sätt — med lyrikens
genombrott, i England med Burns, i Erankrike med André
Chénier, i stort sett den första lyriker, som Frankrike haft
sedan Plejadens dagar.
Detta är i allmänna drag karaktären hos det halvsekel,
som vi nu mera i detalj skola studera.
GRIMM
I våra dagar skapas, som bekant, den allmänna opinionen
företrädesvis genom tidningspressen. Någon dylik opinions-
bildande tidningspress fick 1700-talets Frankrike först med
revolutionens utbrott, och förut vilade censurens järnhand
över all politisk diskussion. Men våra dagars tidningar er-
sattes då i viss mån av salongerna och — om än i mindre
grad — av det privata nyhetsbrevet.
En diplomat som Creutz fick skriva icke blott politiska
depescher, utan ock tjänstgöra såsom Pariserkrönikör. För
Gustaf III redogör han för de sista moderna, beskriver
Dauphins dräkt vid den eller den hovfesten, talar om teatrarnas
representationer, påpekar de arbeten, som väckt uppseende,
antecknar allt salongsskvaller o. s. v. Men utom dessa mera
officiella rapportörer hade de olika hoven förskaffat sig sär-
skilda, avlönade brevskrivare i Paris. Den mest betydande
av dessa var Friedrich Melchior Grimm. Såsom en i Frank-
rike nationaliserad tysk har han i våra dagar ett något tve-
tydigt eftermäle; tyskarna hava svårt att förlåta honom de
franska sympatierna och fransmännen kasta gärna ut en
speglosa mot tysken, som trodde sig ha blivit fransman.
Men den äldre tiden, representerad av Sainte-Beuve, be-
dömde honom mera rättvist. Grimm var, utan att vara
något snille, ett ovanligt gott huvud med ett sällsport klart
omdöme och dessutom, om man bedömer honom eftei’ sam-
tidens moraliska måttstock, en i det hela bra karl, om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
