Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Grimm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 GRIMMS BIOGRAFI
med några små löjligheter. Att han utom sin litterära korre-
spondens även förde en hemlig politisk, särskilt med den ryska
kejsarinnan, och i viss mån gjorde tjänst såsom en politisk
agent, kanske rent av såsom en spion på Frankrike, var under
1700-talet knappt något moraliskt upprörande. Grimm var
främling, och samtidigt hade ju Ryssland sina hemliga korre-
spondenter t. o. m. inom det svenska riksrådet.
Grimm var sydtysk, och hans ungdom hade infallit under
den tid, då Gottsched var det stora tyska smakoraklet. Av
honom lärde Grimm sig denna djupa beundran för fransk
kultur och fransk litteratur, som bestämt läromästarens egen
verksamhet, och Grimm hör till de icke få tyskar, som
lyckats bliva “plus français que les français“. Jag vet inte
— skrev Voltaire — “hur den där böhmaren bär sig åt att
ha mera esprit än vi“. 1748, då han var tjugofem år,
kom han till Paris, således vid själva brytningstiden i den
franska kulturen, och där stannade han ända till dess att
revolutionen fördrev honom därifrån. Till en början liv-
närde han sig såsom informator, sekreterare o. s. v., men
blev snart en självständig litteratör, som levde på sin penna.
Såsom nyhetskorrespondent hade åtskilliga tyska högheter
använt abbé Guillaume Raynal, men då denne 1753 drog
sig tillbaka, trädde Grimm i hans ställe och fick snart ett
mycket stort klientel, Fredrik den store, kejsarinnan Katarina,
vår drottning Lovisa Ulrika, konungen i Polen, en mängd
tyska furstar och furstinnor samt flera högtstående privat-
personer. Man prenumererade på hans brev såsom på en
tidning, ehuru prenumerationsavgiften var tämligen växlande
och avpassad efter prenumerantens förmögenhet. Denna ny-
hetstidning, “Correspondence“, fortsatte i trettiosju år, ända
till 1790, och äger ett oskattbart värde för bedömandet just
av samtidens opinion, innan denna ännu hunnit stadga sig.
Grimm redogör för denna opinion, men han inskränker sig
ej härtill, utan kommer ock med sitt eget omdöme. Och
detta är av vikt, ty någon offentlig litterär kritik saknades
ännu. Den förnämsta litterära tidskriften, Journal des sa-
vants, meddelade endast “extraits“ av nyutkomna arbeten,
och en värdesättning ansågs då stå på gränsen till skandal-
skriveri — alldeles som samtidigt i Sverige. I den privata
korrespondensen var Grimm däremot obunden av dylika hän-
syn och kunde därför yttra sig fullkomligt fritt. I följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
