Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Diderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE FILS NATUREL 501
vara ont eller barbariskt.“ Detta skäl duger således inte,
och Dorval yppar då, att han förlorat sin förmögenhet
och nu är fattig. Men detta argument vederlägges med en
sådan ädelhet, att Dorval hänförd utropar: Vilken kvinna!
Han kommer då med det sista motivet: sin börd. Han är
född utom äktenskapet. Men även härpå vet Constance att
svara: “Börden skänkes oss; dygden tillhör oss själva“. Och
så slutar samtalet, utan att Dorval vågat komma fram med
den egentliga orsaken: att han icke älskar henne, utan en
annan. Men i slutet av akten har Dorval fullt skäl att ut-
ropa: “Så har jag då offrat allt: min förmögenhet, min
kärlek, min frihet!“
I den femte kommer Dorvals uppgörelse med Rosalie: “Ro-
salie, svara mig: har dygden ännu något värde för er? Älskar
ni den fortfarande?“ “Den är mig kärare än livet“. “Jag
kan då tala till eder om det enda medlet att försona eder
med eder själv, att visa eder värdig den omgivning, i vilken
ni lever“. En förbindelse dem emellan är omöjlig. Bilden
av den förrådde och förtvivlade vännen Clairville skulle stän-
digt förfölja dem, likaså Constances blick. Och vilken tro
kunde Rosalie väl sätta till en man, som svikit en vän? Vi
hava varit olyckliga, men min olycka har försvunnit i det
ögonblick, då jag började inse min plikt. Jag har vunnit
den svåraste segern över mig själv.
Så mycken ädelhet besegrar Rosalie, också hon vill offra
sig och räcka sin hand åt Clairville. Men så kommer den
högst oväntade upplösningen. I den sista scenen uppen-
barar sig Rosalies far Lysimond, och nu visar det sig, att
han är far även till — Dorval, “le fils naturel“. Lysimond
är naturligtvis också ett underverk av ädelhet, båda barnen
sjunka till hans bröst, han förenar Rosalie och Clairville,
meddelar dem den angenäma nyheten, att hans “stora för-
mögenhet“ visst icke är förlorad, överlämnar den åt sina
barn, och så röjes Dorvals självuppoffrande mystifikation.
Lyckligtvis hade Diderot så mycken poetisk smak, att han
icke gifte bort Dorval med Constance.
Både Le Fils naturel och Le Père de famille tillhörde,
vad Diderot kallade “le genre sérieux“, och i Entretiens sur
le fils naturel och i De la Poésie Dramatique har han teo-
retiskt utvecklat sina idéer om dramat i allmänhet. Själva
dramerna voro blott exempel på hans teori, och då Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
