Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Diderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIDEROTS ESTETIK 503
genre sérieux, vilket framgår redan därav, att han ibland
kallar det nya dramat “tragédie domestique ou bourgeoise“,
och såsom exempel hänvisar han på The Merchant of Lon-
don, The Gamester och flere av Shaksperes stycken. Detta
i Entretiens. Men i den andfa avhandlingen, De la poésie
dramatique, är ståndpunkten ej fullt densamma. Jag har —
säger han här — i Le Eils naturel sökt att skapa ett drama
liggande mellan komedi och tragedi. Le Père de famille
ligger emellan le genre sérieux i Le Eils naturel och komedien.
Om jag får tid och mod hoppas jag kunna skriva ett drama,
vars plats befinner sig emellan le genre sérieux och tragedien.
Man får således — fortsätter han omedelbart därefter — fyra
olika slag av dramer i stället för blott två: den glada komedien,
som beivrar löjligheter och laster, la comédie sérieuse, som till
föremål har dygder och människornas plikter, la tragédie
domestique, där ämnet är våra husliga olyckor, och tragedien,
som behandlar “les catastrophes publiques et les malheurs
des grands“. Indelningen är ej vidare skarpsinnig, och
enligt vad han omedelbart förut yttrat borde han hava fått
fem olika arter. Men skillnaden mellan Le Fils naturel
och le Père de famille är åtminstone mycket svår att upp-
täcka. Båda handla om dygder och plikter samt om för-
vecklingar inom familjelivet, och de båda hjältarna — Dor-
Val och Germeuil — äro varandra förvillande lika. Där-
emot är å den andra sidan olikheten mellan Le Père de
famille och The merchant of London högst betydande.
Le Père de famille, som kallas comédie och mynnar ut i
ett dubbelbröllop, ligger bra långt från The merchant of
London, som slutar med ett mord och två avrättningar.
Man kan emellertid se bort från konsekvensen och formule-
ringen och blott fästa sig vid själva grundtanken: att det
nya dramat skulle intaga en mellanställning mellan den
äldre tidens skarpt åtskilda tragedi och komedi och att det
närmare än detta äldre drama borde återgiva det vanliga,
borgerliga livets konflikter. Denna tanke var visserligen ej
ny, Lillo hade uttalat den, och även i Frankrike hade 1700-
talets komedi strävat dithän, men Diderot har dock för-
tjänsten av att utförligare och skarpare än föregångarna
hava fastslagit detta program, och det var till honom, som
den följande utvecklingen anknöt sig. Augiers och Ibsens
dramer äro dock i mycket ättlingar av Diderots,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
