Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Diderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIDEBOTS ESTETIK 505
tioner. Men karaktäristiskt för hans ståndpunkt är, att det
icke är detta skäl, han åberopar, utan ett annat, ett moraliskt:
i den mån en karaktär är överdriven, kan en åskådare säga
till sig själv: det där är icke jag. Dramat åstadkommer
därför icke någon moralisk förbättring hos honom. Men
framställer man däremot en person i en viss “condition“
(såsom familjefar, såsom domare etc.) kan han däremot ej
förneka, så vida han själv har en dylik “condition“, att
framställningen berör honom. Diderot observerar här icke,
att “domaren-familjefadern“ i själva verket är lika abstrakt,
lika allmänmänsklig som den “girige“. Så äro ock karak-
tärerna i hans dramer: den uppoffrande vännen Dorval och
den uppbrusande älskaren Saint-Albin. De äro lika oper-
sonliga som Le Distrait och L’Irrésolu, de äro lika litet
lånade från det verkliga livet, lika litet psykologiskt stu-
derade. Någon revolution inom karaktärsteckningen åstad-
kom han således ej med sina “conditions“. Och väl till
att märka: Diderot förkastade ej Voltaires eller Racines
tragedi; han fordrade blott utrymme vid sidan därav för
en ny konstform och medgav, att det låg en fara i att
nedbryta de skrankor, som “naturen själv“ upprest mellan
tragedi och konst. I enlighet med denna åsikt fördömer
han ock tragedikomedien såsom “un mauvais genre“. Karak-
täristiskt för bildstormaren Diderot är slutligen, att han icke
vågar bryta med lagen om de tre enheterna: “lagen är svår
att iakttaga, men den är välbetänkt“. Särskilt kan man —
säger han — ej vara nog sträng beträffande rummets enhet,
ehuru hans synpunkt här var den samtida teaterns oförmåga
av snabba dekorationsförändringar. Vid en dylik förändring
blir scenen tom och handlingen avbrytes. En dekorations-
förändring kan således blott ske vid slutet av en akt.
Den tredje och kanske viktigaste punkten på Diderots
program var, att dramats uppgift var att skapa en moralisk för-
bättring hos åskådarna och att detta bäst skedde genom att
framställa kraftiga, uppskakande lidelser. Denna punkt var
kanske den minst nya. Anda sedan renässansen hade ju alla
poetikförfattare inskärpt, att all diktnings uppgift var moralisk,
och från och med Steele hade man både i England och
Frankrike sökt göra komedien till en framför allt moralisk
dikt. A den andra sidan måste man medgiva, att knappt
några komedier äro så proppfyllda av moral och ädla känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
