Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Encyklopedisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 HELVÉTIUS
organ är hjärnan. Men är själen blott ett hjärnsekret, så
upphör själen att finnas till på samma gång som hjärnan,
och någon odödlighet finnes således ej. Vad Guds existens
beträffar, är denna — utom att den leder till fanatism och
strid — i varje fall en fullkomligt överflödig hypotes, ty
allt kan förklaras ur materialismens princip. Man kan näm-
ligen alls icke antaga någon död och formlös materia, utan
materien existerar blott i rörelse och i bestämda former, och
livet och universum förutsätta därför intet annat än en
dylik materia. La Mettrie drog sig heller icke för att ut-
draga de etiska konsekvenserna av 1700-talets libertinism.
Vi äro sinnliga väsen, och därför ligger livets lycka i de
sinnliga njutningarna. Det goda är det, som skänker män-
niskan den största sinnliga njutningen. Denna teori ut-
vecklar La Mettrie med en öppenhet, som ej lämnar något
övrigt att önska, och på sätt och vis föll han själv ett offer
för sin egen teori. La Mettrie var en personligen ganska
oförarglig människa, ett mellanting mellan vetenskapsman
och hovnarr hos Fredrik II, men han var en stor gourmand,
hade oturen att en gång föräta sig på tryffel och skildes
så hädan.
Till La Mettries materialism lägga Holbach och Helvétius
föga nytt. Claude Adrien Helvétius — en stormrik general-
förpaktare, som för övrigt hade en plats i den devota drott-
ningens hov — gjorde sig egentligen bekant genom sitt
1758 utgivna arbete De 1’Esprit, som året därpå brändes av
bödeln och som gav anledning till en ganska stark förföljelse
mot encyklopedisterna i allmänhet. Utgångspunkten var här
visserligen ej biologien såsom för La Mettrie, utan den filo-
sofiska sensualismen, men resultatet blev i det stora hela
detsamma. Hos människan i naturtillståndet är egoismen,
strävan efter största möjliga sinnliga njutningar den här-
skande driften, och denna är fortfarande själva grund-
kraften hos oss — således samma evangelium, som förut
predikats av Mandeville. Denna egoism, som är i enlighet
med naturen, bör således vara normen för människans hand-
lingar. Är något gott för mig, är det gott, varom icke, är det
det ej, ty något i och för sig gott finnes ej. Men — och
här söker han, tämligen inkonsekvent, arbeta sig upp till
en något högre ståndpunkt — samhället kallar de hand-
lingar dygdiga, som äro till nytta för alla. Dygdig är såle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
