Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Encyklopedisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLBACH 509
des den handling, som visserligen i främsta rummet befordrar
den enskildes egen lycka, men åtminstone ej hindrar de
andras. Medlet att främja dylika för samhället nyttiga
handlingar ser Helvétius i uppfostran, varpå han därför
lägger en stor vikt, enär han hade den åsikten, att alla
människor av naturen hade ungefär samma begåvning och
att olikheten berodde på uppfostran.
Personligen var Helvétius en något naiv och föga begåvad
hedersman, vilken, så vida hans egen teori varit sann, fått
en mycket olämplig uppfostran, och en personligen aktnings-
värd man var även hans meningsfrände, den tyske baronen
Dietrich von Holbach, en rik privatman, som tillbringade
större delen av sitt liv i Paris och som visserligen själv
ej skrev med i Encyklopedien, men som hörde till encyklope-
disternas umgängeskrets. Hans ryktbarhet anknyter sig till
det 1770 utgivna arbetet Système de la nature, som utkom
under falskt författarnamn och med falsk tryckort. Holbachs
landsman Windelband har i sin Geschichte der neueren Philo-
sophie på ett förträffligt sätt karaktäriserat honom och hans
arbete: “I stället för den lätta, rörliga strid, som frans-
männen överallt fört, få vi här ett pansarklätt pedanteri.
Den franska upplysningens fjäril har i detta arbete blivit
uppspetsad på en nål. I stället för en pikant döljande och
sofistiskt invecklande framställning möter oss här en genom-
tysk ärlighet och öppenhet. Det är en tysks tunga blod
i denna bok. Materialismen har blivit torr och tråkig och
har i det hela befriat sig från varje spår av poetisk naturalism.
Därför kunde också Goethe säga, att detta arbete förefallit
det unga släktet så gubbaktigt, så grått och så dött, att
det ej blev farligt för någon.“
Holbach var en naivt troende på sitt sätt. Han hade
fått för sig, att mänsklighetens alla olyckor härledde sig
från religionen, särskilt från kristendomen, och han ansåg
det därför vara en plikt att riva ned denna vantro. Argu-
menten hämtades till större delen från La Mettrie; med öppet
visir framträder han såsom materialist, ateist och determinist,
och icke ens deisternas tro på religionens nytta för den
borgerliga ordningen kan han dela: man skänker ej sam-
hället hälsa med en dosis gift.
Helvétius och Holbach hade nog dragit ut konsekvensen ur
den allmänna meningen inom samtidens intellektuella kretsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
