Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Dramat - Beaumarchais och komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEAUMARCHAIS’ DRAMER 523
varje kan det visas upp motsvarigheter i den äldre littera-
turen. “
Anmärkningarna kunna vara befogade, men faktum är,
att man ej gör dem, då man ser eller läser dessa stycken,
och det kan knappt bero på något annat, än att det väsent-
liga hos dem ligger på ett helt annat håll. Bägge komedierna
bäras upp av en lätt och luftig fantasi, som erinrar om
renässansens. Redan i Beaumarchais’ prosa liksom höra vi
tonerna från Mozarts och Rossinis operor. Gracen, fantasien
och espriten i deras musik finnes redan hos Beaumarchais,
och från början hade han ju själv tänkt sig Le Barbier så-
som en opéra comique. Verklighetstrohet fordra vi här nästan
lika litet som vi fordra det av en commedia dell’arte eller
av Midsommarnattsdrömmen, och även Petit de Julleville
medger, att Figaros Bröllop “trots allt behagar, rycker oss
med sig, roar och bländar“. Beaumarchais’ förträffliga bio-
graf André Hallays har ytterligare framhållit några syn-
punkter. För det första har Beaumarchais i dessa stycken
inlagt hela sitt eget väsen, sin naturell, sin livserfarenhet
och sina minnen. I Chérubin dyker ett minne upp från
hans egen barndom. Han var tretton år, vansinnigt för-
älskad i en äldre flicka och tänkte på att ta livet av sig,
då hon gifte sig, men tröstade sig snart med, att han för
framtiden var botad för sin tro på kvinnan! Och hur mycket
av Beaumarchais’ egen Historia erotica finnes icke hos Alma-
viva! Så hava vi minnena från hans hovliv i Versailles, då
han låter Figaro sammanfatta hemligheten med hovmannens
konst: “Recevoir, prendre et demander“. Så minnena från
uppehållet i Madrid. Det hela tilldrar sig i Spanien, har
en äkta spansk kolorit över sig och verkar såsom ett stycke
av Lope de Vega. Vidare hans bråk med domstolarna.
Marcellina frågar den idiotiske Bridoison: “Ar det ni, som
skall döma?“ “Tror ni, att jag köpt min syssla för någon-
ting annat?“ Och vad är väl Figaros berömda monolog
annat än ett återskall av hans tvist med greve de la Blache?
“Ron, Monsieur le Comte! Parce que vous êtes un grand
seigneur, vous vous croyez un grand génie! Noblesse, for-
tune, un rang, des places, tout cela rend si fier! Qu’avez
vous fait pour tant de biens? Vous vous êtes donné la peine
de naître, et rien de plus“. Figaro är Beaumarchais, och
den växlande levnadsbana, den förre haft och som han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
