Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Dramat - Tragedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 BACULARD D’ARNAUD
sin maka och sedan sig själv. De Belloy, som ungefär sam-
tidigt tog upp samma ämne, i Gabrielle de Vergy, hade
åtminstone den smaken, att han uteslöt måltiden och gjorde
de handlande personerna betydligt mänskligare; hjältinnan
är här tydligen tecknad efter mönstret av Rousseaus Heloïse.
I andra dramer av d’Arnaud möta vi den klosterromantik,
som vi förut kunnat iakttaga hos Pope, men här betydligt
mera avancerad. Vi behöva blott läsa scenanvisningen till
Les Amans malheureux ou le comte de Comminge för att
få en föreställning om tonen i det hela. Teatern föreställer
ett underjordiskt valv, trappistmunkarnas griftkammare, i
vilken en korsgång mynnar ut. Det upplyses blott av en
lampa. I fonden reser sig ett stort kors, vid vars fot be-
finner sig en grav, vid sidan en annan, som nyligen upp-
grävts. Vid korsgångens väggar ser man kors vid kors, som
beteckna trappisternas gravar.
I detta sceneri spelar hela stycket — ty d’Arnaud under-
kastar sig utan knot de tre enheterna. Innehållet är typiskt
för den förromantik, som nu söker arbeta sig fram.
Greve de Comminge har älskat Adélaïde. Men bådas fäder
hava råkat i tvist och motsatt sig deras förening. Adélaïde
tvingas att äkta en annan, Comminge söker upp rivalen,
en strid uppstår, Comminge sårar sin motståndare, men över-
mannas av dennes folk och kastas i ett fångtorn. Ur detta
befrias han på Adélaïdes föranstaltande av en okänd man,
som blott meddelar, att han är hans rival. Men fullkomligt
förkrossad ingår Comminge nu i ett trappistkloster för att
där söka glömma sin jordiska kärlek. På denna punkt börjar
“dramen“. Upplösningen är tämligen originell. Förklädd
till man har även Adélaïde ingått i klostret såsom munk
för att där, ehuru okänd, få vara nära den älskade. Först
i dödsminuten yppar hon sin hemlighet.
Varken de Belloy eller d’Arnaud voro poeter, och de kunde
heller icke giva uppslaget till något nytt franskt drama.
Men de hava ett visst intresse, i det de beteckna det fransk-
klassiska dramats upplösningsprocess. En viktig faktor för
denna var den bekantskap, fransmännen efter århundradets
mitt gjorde med Shakspere. Såsom vi minnas var det Vol-
taire, som först för ett franskt publicum påpekade hans
existens. Men nu, då smaken för det engelska dramat bör-
jade sprida sig till allt vidare kretsar, var det Voltaire, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
