Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABONDEN ROUSSEAU 551
fått uppfostra sig på egen hand, och vad den lille Jean-
Jacques beträffar, vars mor dog vid sonens födelse, tillbrin-
gade han sin tid mest med att läsa romaner och Plutarkhos
biografier. I någon skola gick han aldrig. Men så rymde
fadern från Genève och Jean-Jacques ackorderades nu in
hos andra. Då han var tretton år, sattes han i lära hos en
gravör, där han slet ganska ont och för övrigt tyckes hava
skött sig tämligen illa — han stal och läste romaner i stället
för att arbeta. Han höll heller icke ut mer än tre år, och
så rymde han, råkade under sin irrfärd på en katolsk kyrko-
herde, som förmådde honom att byta religion, gav honom
ett rekommendationsbrev till en Madame de Warens, som
bodde i Annecy, och av henne skickades han till en om-
vändelseanstalt i Turin, där han någon tid fick undervis-
ning i den romerska läran och där han på hösten 1728
avsvor sin forna tro. Han var då en pojke på nyss fyllda
sexton år, utan någon uppfostran, och det är föga sanno-
likt, att han ännu börjat reflektera över religiösa frågor. De
förmaningar, som hans fromma faster troligtvis givit honom,
hade säkerligen förflyktigats under den treåriga lärpojkstiden,
prästen, som omvände honom, visade landstrykaren välvilja,
bjöd den uthungrade på middag, och mer behövdes nog inte.
På ett ställe i Emile, där han talar om sig själv, uppger
han helt enkelt, att han bytte religion för att få bröd. Av
övertygelse skedde omvändelsen således inte. Rousseau hoppa-
des nog att på denna väg få hjälp, men någon mera slug
beräkning hade han antagligen icke.
I sina Confessions söker han erinra sig de fantasier, han
hade, då han från Geneve begav sig ut på sin irrfärd i
världen: “Känslan av det oberoende, som jag trodde mig
hava fått, var den enda, som behärskade mig. Fri och herre
över mig själv, trodde jag mig kunna allt, nå allt; jag be-
hövde bara kasta mig ut för att kunna höja mig och flyga
genom luften. Med trygghet begav jag mig ut i den stora,
vida världen; den skulle snart fyllas av mina förtjänster,
vid varje steg skulle jag möta fester, skatter, äventyr, vän-
ner, färdiga att hjälpa mig, älskarinnor, ivriga att behaga
mig. Jag nöjde mig — så slutar han — med ett enda
slott, där jag skulle bliva slottsherrens och slottsfruns favorit,
slottsfrökens älskare, broderns vän och grannarnas beskyddare
— mera begärde jag inte“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
