Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus första Discours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA DISCOURSENS INNEHÅLL 56 7
förhållandet mellan själ och kropp, om insekternas levnads-
sätt o. s. v. — skulle vi därför vara sämre styrda? Men
om dessa filosofer, som intet nyttigt göra, bara ville nöja
sig med att vara lata, så skulle sederna vara betydligt sundare
och samhället mera lugnt. Ty med sina skadliga paradoxer
undergräva dessa ömkliga pratmakare trons grundvalar och
förinta dygden. De hånle föraktfullt åt de gammalmodiga
orden fosterland och religion och ägna sina talanger och sin
filosofi åt att förstöra allt, som är heligt bland människorna.
Bland andra orimligheter, som dessa filosofer funnit på, är
också, att lyxen är grunden till en stats lycka. Men även
om man medger, att lyxen ökar rikedomen, hur skulle det
gå med dygden, om uppgiften blott vore att bli rik? Och
moralen är väl ändå av betydelse för en stat! Genom lyxen
blir också smaken fördärvad. De största konstnärerna tvingas
därigenom att offra sitt liv på uppgifter, som ligga långt
under deras värdighet, och allt efter som lyxen utbreder
sig, försvinna det sanna modet och de krigiska dygderna.
Men värst visar sig vetenskapens skadliga inverkan i upp-
fostringsmetoden. Ungdomen får lära sig allt möjligt —
utom sina plikter, “det ljuva ordet fädernesland klingar
aldrig i deras öron, och om de höra talas om Gud, är det
mindre för att frukta än för att skrämmas för honom“.
Men varav kommer allt detta, om icke därav, att vi genom
uppfostran lära oss att vörda talangerna, men ringakta dyg-
den? Man frågar icke längre, om en människa är redbar,
men om hon har talanger, ej om en bok är nyttig, men
om den är väl skriven. Det finnes tusen pris för vackra
tal, men intet för vackra handlingar.
Och det har blott blivit sämre och sämre. Trots alla
sina förvillelser har hedendomen “ej lämnat eftervärlden
något, som kan jämföras med de skamliga minnesmärken,
som boktryckerikonsten under en evangelisk tid åstadkommit.
En Leukippos’ och en Diagoras’ gudlösa skrifter ha förgåtts
med dem. Då hade man ännu ej uppfunnit konsten att
föreviga människoandens förvillelser, under det att nu, tack
vare boktryckerikonsten och det bruk vi av den göra, Hobbes
och Spinozas farliga drömmerier för alltid bevaras“ ....
“Allsmäktige Gud, du, som i dina händer håller andarna,
befria oss från våra fäders upplysning och olycksdigra konster,
skänk oss åter okunnigheten, oskulden och fattigdomen, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
