Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus första Discours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 DEN FÖRSTA DISCOURSENS ORIGINALITET
enda gåvor, som kunna skapa vår lycka och som för dig
äga något värde.“
Själv uppger Rousseau, att tanken att på detta sätt be-
svara akademiens prisfråga kommit på honom i ett slags
extas. Han var på väg till Diderot, som då satt fängslad
i Vincennes, och kom händelsevis att kasta en blick på tid-
ningen med annonsen om prisfrågan: “Det föreföll mig, som
om min själ plötsligt bländats av tusen ljus, massor av tankar
trängde sig på mig med en styrka och i ett virrvarr, som
försatte mig i en outsäglig oro. Mitt huvud greps av svindel
såsom i ett rus.“ Alla de idéer, som han sedermera ut-
vecklade i sina båda Discourser och i Émile, skulle nu med
ens hava stått klara för honom.
Det finnes intet skäl att alldeles förkasta denna relation.
Hos nervösa, religiöst anlagda personligheter äro dylika kri-
ser ingalunda ovanliga. Pascal genomgick en dylik, Sweden-
borg likaså, och till samma släkte hörde Rousseau. Emeller-
tid finnes det en annan framställning av samma händelse,
först hos Marmontel, vilken säger sig hava fått uppgiften
från Diderot. Enligt denna sedermera ytterligare förbättrade
tradition skulle Diderot hava roat sig med att skämta med
den naive Jean-Jacques. Denne hade kommit till honom
och berättat om prisfrågan. “Nå, hur tänker ni besvara
den?“ “Naturligtvis jakande.“ “Det vore åsnebryggan. Alla
medelmåttor skulle göra det, och ni skulle blott kunna komma
med utnötta tankar. Den motsatta ståndpunkten skänker
däremot både filosofien och vältaligheten ett nytt område,
som är både rikt och fruktbart.“ “Det har ni rätt i, och
jag skall följa ert råd.“
Men då detta skrevs, voro Rousseau och encyklopedisterna
i ett förbittrat krig med varandra, och man hade därför alla
skäl att framställa Rousseau i en löjlig dager. Emellertid
kan det ligga någon sanning även i denna tradition. Diderot
var lika litet som Rousseau någon salongshjälte, liksom denne
svärmade även han för “naturen“ i dess motsats till den
samtida övercivilisationen, och det är långt ifrån osannolikt,
att många av de tankar, som komma fram i Rousseaus
Discours, utformats under samtal med den livlige Diderot.
Att denne skulle hava föreslagit Rousseau en lösning, som
han själv ansåg absurd, kan icke läsas ut ur den enda upp-
gift, som Diderot själv har om denna sak: “Då Dijonaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
