Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus första Discours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 7 0 DEN EÖRSTA DISCOURSENS BETYDELSE
såsom sådana bedömas. Huvudpunkten i avhandlingen är
polemiken mot upplysningens älsklingssats, tron på det
ständiga framåtskridandet. Mot denna ställer han upp en
annan av tidens älsklingsidéer, intresset för moralen, och
kommer till det resultatet, att mänskligheten väl gått framåt
i yttre förfining, men ej i verklig sedlighet. De veten-
skapliga upptäckterna hava ej gjort oss moraliskt bättre,
och Ludvig XV:s tid hade onekligen svårt att på denna
punkt vederlägga honom. Det han anfaller är djupast sett
icke så mycket kulturen som den artificiella kulturen. Mot
världsmannen med sitt spirituella skämt, men med sin falsk-
het, sin brist på ideella intressen satte han upp naturmän-
niskan — ännu icke vilden, såsom i den andra Discoursen,
utan medborgaren i ett mindre kultiverat samhälle. Denne
hade icke blott ett moraliskt företräde framför den för-
konstlade salongsmänniskan utan även ett annat: han var
mera individuell. Och i denna fordran på en utpräglad
individualitet ligger kanske det mest nya och mest frukt-
bärande av Rousseaus uppslag. Ty det var framför allt
dit, som förromantiken i England strävat, och det var på
denna punkt, som romantiken kom att starkast bryta sig
mot klassiciteten. Den tredje huvudpunkten väckte kanske
mest uppseende: hans skarpa angrepp på filosoferna. Ty
här var det en ur filosofernas egen sekt, en man, som var
anställd såsom medarbetare i den Encyklopedi, man som
bäst förberedde, vilken vågade uppträda till försvar för den
så nedhånade religionen. Och i polemiken om Discoursen
utvecklade Rousseau ytterligare sin ståndpunkt och riktade
sin kritik icke blott mot filosoferna utan ock mot teo-
logerna. Jag borde, säger han, hava uttalat min indigna-
tion även mot dem, “som förnedrat evangeliets sublima
enkelhet och omsatt Jesu Kristi lära i syllogismer. Kristen-
domen segrade icke aristotélico more, utan piscatorio more.“
• Rousseau kom således att föra krig på två fronter, både mot
1600-talets ortodoxi och mot 1700-talets fritänkeri. Med en
viss rätt kan man ju säga, att de idéer, han här och även i sina
senare skrifter kastade ut, icke voro nya. Idéen om framåt-
skridandet hade ju proklamerats först på 1700-talet, och förut
hade alla, teologer och satiriker, stått på samma ståndpunkt
som Rousseau. Vi behöva blott erinra oss ett bekant ode av
Horatius, som ondgöres över att människorna uppfunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
