Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Contrat Social
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHWEIZ OCH CONTRAT SOCIAL 607
suverän bestämde därför ock den religion, som skulle om-
fattas av varje medborgare. Visserligen skulle “tolerans“
råda, men denna tolerans skulle icke gälla dem, som ansågo,
att någon salighet icke kunde nås annat än inom’ deras
kyrka. Toleransen omfattade således i själva verket blott
dem, som anslöto sig till savoyardprästens bekännelse, men
uteslöt alla katoliker och alla protestanter, och var det
någon, som efter avlagd bekännelse uppförde sig så, att
det var tydligt, att han icke trodde på statsreligionens dog-
mer, så skulle han straffas med döden. Man har onekligen
svårt att förstå möjligheten för Rousseau att förkunna
dylika satser samtidigt med det att han tryckte Emile. Ty
en mera hårresande motsägelse kan knappt tänkas. Men
det ligger något i Eaguets hypotes, att vi här —■ liksom i
hela arbetets statsdespotism — hava ett halvt omedvetet
uttryck för en åskådning, som Rousseau så att säga insupit
med modersmjölken. Det är Genèves statsskick, som här
går igen, republiken, som tillika var en civitas dei och där-
för hade absolut makt över medborgarnas icke blott poli-
tiska utan ock religiösa liv.
Schweizaren kan spåras ock på en annan punkt. Rousseau
förkastar nämligen det representativa statsskicket. Det engelska
folket tror sig vara fritt, men är det endast under parla-
mentsvalen. Sedan är parlamentet suveränen. I Rousseaus
stat skulle däremot alla lagar beslutas genom en allmän om-
röstning inom hela folket — således genom ett referendum
såsom i Geneve, och om överhuvud en folkrepresentation
valdes, skulle de valde få imperativa mandat. Schweizaren
visar sig ytterligare däri, att Rousseau ej vill hava några
stora stater, utan små — alldeles som de schweiziska kan-
tonerna och de primitiva antika republikerna — ty endast
i sådana stater kunde hela folket samlas på ett “forum“.
Den exekutiva regering han förordar är också Genèves: den
aristokratiska republiken eller, såsom det heter, ett valt råd
av “vise“. För övrigt hade folket-suveränen rätt att när
som helst avsätta sina förtroendemän eller sina “kommis-
sarier“ d. v. s. göra revolution. De, som utöva den exeku-
tiva makten — säger han — äro ingalunda folkets herrar,
utan dess tjänare. Folket kan tillsätta och avsätta dem,
när det behagar.
Ett statsskick, som mindre tillgodosåg den frihet, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
