Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Les confessions
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 ROUSSEAUS SISTA ÅR
välvilja av dennes ståthållare och stannade där i över tre
år. Han ville nu bevisa sin reformerta tro, gick till natt-
varden och utfärdade ett häftigt brev mot den katolske
ärkebiskopen av Paris. Men det hjälpte honom ej i Genève,
där han på grund av sin rättrogenhet sökte få den före-
gående domen upphävd. I stället bekräftades denna, och
även hans brev till ärkebiskopen beslagtogs. I förbittringen
avsade sig Rousseau nu sitt medborgarskap i den otack-
samma fädernestaden och skrev sina Lettres écrites de la
Montagne, där han våldsamt anklagade’ rådet för despotism
och uppmanade befolkningen att göra sig fri från “en oför-
synt och tyrannisk aristokrati“. Nu var han således sam-
tidigt i strid med tre fiender: med filosofer, katoliker och
protestanter. För tillfället farligast voro protestanterna.
Uppeggat av det reformerta prästerskapet, kastade folket
sten mot Rousseaus fönster och hotade honom till livet med
den påföljd, att han fiydde från Neuchâtel. Från den lika
rättrogna kantonen Bern blev han utvisad och kom efter
åtskilliga äventyr till England, där Hume erbjudit honom
gästfrihet. Det var i början av 1766. Hans förföljelse-
mani var då emellertid fullt utbildad, och efter ett år flydde
han från Hume, som han misstänkte för allt möjligt. Där-
efter flackade han oroligt kring från det ena stället till det
andra, ständigt jagad av sin förföljelsemani. Men i juni
1770 kom han tillbaka till Paris, där han nu slog sig ned
i en vindskupa tillsammans med Thérèse, med vilken han
kort förut gift sig, och utan att oroas återtog han sitt
gamla yrke att mot tio sous per sida kopiera noter. Han
tycktes också hava blivit bättre till lynnet. I Neuchâtel
hade han lagt sig till med en egendomlig armenisk kostym.
Den avstod han nu ifrån och klädde sig åter som en vanlig
människa. Men botad var han icke, och en yttring av hans
numera rent sjukliga självintresse var den 1775 utgivna
dialogen Rousseau juge de Jean-Jacques. Denna försvars-
skrift ville han lägga ned på högaltaret i Notre-Dame, på
det att Försynen måtte döma. Han var nu nästan rubbad,
men fick åter lugna stunder, avbrutna av kriser. Lyck-
ligtvis blev dock hans lidande ej långvarigt, och under en
vistelse ute på landet, i Ermenonville, ej långt ,från Paris,
träffades han den 2 juli 1778 av ett slaganfall, som gjorde
ända på hans orosfyllda liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
