Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 SPANIENS EFTERBLIVENHET
blivna Spanien. . Visserligen lyckades Karl III ej avskaffa
inkvisitionen, men den sista autodaféen hölls 1781, då en
kvinna brändes, därför att hon slutit förbund med djävulen,
och redan 1769 hade jesuiterna fördrivits från Spanien.
Ministrarna, särskilt Aranda, voro upplysningsvänner, stats-
finanserna, som ända sedan 1500-talet blivit allt sämre, hade
redan på Ferdinand VI:s tid börjat förbättras, folkstocken,
som dittills blott sjunkit, ökades åter, och Spanien började
ånyo att resa sig upp ur förfallet. Men inom litteraturen
spåras knappast några efterverkningar, och de intryck, som
spanjorerna mottogo från utlandet, voro mycket svaga.
Häröver kan man knappt förundra sig. Den spanska
litteraturen hade hittills varit sällsport självständig. Undan-
tager man de impulser, som den spanska litteraturen under
medeltiden fått från Provence och Frankrike, samt det
ganska obetydliga inflytande, som den italienska renässans-
litteraturen haft, så hade den spanska litteraturen utvecklats
oberörd av alla intryck utifrån. Spanjorerna hade blott varit
givande. Både italienare och fransmän hade under långa
tider levat på den spanska teatern, och den picareska roma-
nen hade från Spanien spritt sig till hela världen. Nu
ändrades detta. Spanjorerna blevo i sin tur beroende av
utlandet, särskilt naturligtvis av Frankrike. Men starkt blev
detta beroende aldrig, väl därför att den bigotta spanska
uppfattningen hade så få beröringspunkter med den franska
upplysningsrörelsen. Universiteten gjorde också ett bestämt
motstånd mot alla nyheter. Ännu 1771 förklarade universi-
tetet i Salamanca, att “Newton icke lär någonting, som är
av nytta för en god logiker och metafysiker och att Gassendi
och Descartes ej så väl som Aristoteles överensstämma med
den uppenbarade religionen“. Här stod man således ännu
mot upplysningstidens slut kvar på den medeltida skolasti-
kens ståndpunkt.
Ett inflytande från Frankrike kan dock spåras redan un-
der Filip V. 1714 stiftade han efter franskt mönster en
spansk akademi för det kastilianska språkets renhet, och
denna akademi fick till uppgift att utarbeta en ordbok, en
grammatika, en spansk språkhistoria och en poetik. De
båda sista blevo aldrig ens påbörjade, grammatiken kom ut
först 1771 och är ett alldeles obetydligt arbete, men med
ordboken grep man sig genast an, och under åren 1726 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
