Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 DET FRANSKA INFLYTANDET
denna litteratur under århundradets senare del inledes av
jesuiten José Francisco de Isla, som bland annat i en på
sin tid mycket uppmärksammad satirisk roman, Fray Gerundio
(1758), förlöjligade den gongoristiska predikostilen.
Först vid denna tid tyckes man kunna tala om litterära
riktningar inom den spanska 1700-talslitteraturen. Mot det
nu allt starkare franska inflytandet vände sig flera, särskilt
Vicente Garcia de Huerta, under det att det franska partiet
representerades av den förut omtalade klubben Fonda de San
Sebastian, vars ledare var Nie. Fern. Moratin d. ä. En annan
medlem av klubben var José de Cadahalso, som bl. a. skrev
Cartas Marruceas (Marockanska brev), en imitation av Montes-
quieus Lettres Persanes. En tredje medlem var Thomas de
Yriarte, som översatte åtskilliga dramer från franskan samt
författade fabler i La Fontaines stil. En mellanställning
mellan de båda partierna sökte den s. k. Salamancaskolan in-
taga. Dess ledande man var Juan Meléndez Valdés (1754
—1817), vilken — ungefär samtidigt med Burns och Ché-
nier — sökte återuppliva den gamla spanska lyriken, men
icke fullföljde detta uppslag, utan i stället försökte sig i
didaktiska och metafysiska dikter, i vilka han däremot icke
lyckades.
Överhuvud var den litterära livaktigheten, som man härav
finner, mycket ringa, och de franska kulturriktningarna åter-
speglas ytterst ofullständigt i Spanien. Av upplysnings-
litteraturen hade man föga tagit några intryck, och det var
snarare 1600-talets än 1700-talets franska diktning, som
hade något inflytande. Men även engelska författare som
Milton och Young översattes och efterbildades, utan att man
häri vågar se ett uttryck för några litterära smakriktningar.
För övrigt intresserade man sig egentligen blott för en enda
diktart, för dramat, som ju alltid stått högst i den spanska
publikens gunst.
Den spanska teatern lämpade sig emellertid ganska litet
för det franskt-klassiska dramat, ty den sceniska apparaten
var ännu 1500-talets. Såsom vi minnas hade Madrid två
offentliga teatrar Corral de la Cruz och Corral del Principe.
Men själva scenen utgjordes där blott av en estrad utan
alla dekorationer, parterren, el patio, låg under bar himmel,
och alla representationerna gåvos vid dagsljus. Föreställ-
ningarna voro närmast folknöjen, och tongivande var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
