Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEATERN 625
lägsta pöbeln. Till dessa teatrar kunde hovet ej begiva sig,
och Filip IV hade därför i Buen “Retiro låtit efter italienskt
mönster inrätta en teater med dekorationer och täckt sal.
Under Filip V, vars gemål var italienska, förbättras denna
ytterligare, och där började man nu att uppföra italienska
operor. För folkteatern hade detta dock ej någon betydelse.
1708 hade emellertid en italiensk trupp kommit till Madrid
och där fått rätt att uppföra en ny teater, Los Caños del
Peral, vilken var den första, som byggdes efter franskt och
italienskt mönster. 1737 förbättrades denna teater ytter-
ligare med anledning därav, att den förhyrdes av ett italienskt
operasällskap. Detta tyckes hava väckt de båda folkteatrar-
nas ambition, och 1743 ombyggdes Corral de la Cruz, 1745
Corral del Principe i mera modern stil. Men om de yttre
anordningarna blevo bättre, blev själva dramat sämre. Cal-
deron hade avlidit 1681 och hade icke efterlämnat några
arvtagare. De författare, som under 1700-talet försågo de
båda folkteatrarna med dramer, voro män utan all bildning.
Visserligen uppfördes ibland ännu Calderons och Moretos
komedier, men publiken föredrog de nya mera vulgära styckena,
som innehöllo ett virrvarr av allt möjligt, dueller, kärleks-
historier, skeppsbrott, underverk, martyrhistorier, blandade
med burleskt skämt. Den ende författare, som röjer någon
originalitet och talang, är Ramon de la Cruz, som från 1765
började skriva för folkteatern med en produktivitet, som er-
inrar om den gamla tidens — något, som emellertid ekono-
miskt föga hjälpte honom, ty han dog i den mest skriande
fattigdom. Hans flesta och bästa stycken kallades Sainetes
och voro i stil med den äldre tidens entremeser och pasos
d. v. s. korta, små farser, i vilka han gav en realistisk,
frisk och lustig skildring av medelklassens och underklassens
liv. Men uppväcka det gamla spanska dramat förmådde
han ej.
I stället gjorde sig det efter franskt mönster skrivna dramat
allt mer och mer gällande, och ett yttre tecken härpå har
man dels däri, att representationerna även på folkteatrarna
från 1768 framflyttades till kvällen, dels däri att de gamla
medeltida autos 1765 förbjödos, ehuru de ännu in på 1800-
talet uppfördes i spanska bondbyar och småstäder. Inflytan-
det från det franska dramat hade för övrigt börjat redan
före Filip V:s tid. Redan 1658 hade Corneilles Cid översatts,
Schilck. Allmän litteraturhistoria. V. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
