Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63 4 SIROE
upptäcka medbrottslingarna, och. Siroe föres i fängelse. Där
infinner sig fältherren Arasse, som meddelar, att hären och
folket tagit Siróes parti och vill befria honom, men Siroe
är fortfarande lika ädel och vägrar att taga del i ett uppror
mot fadern. Strax därefter sättes detta ädelmod på ett
ännu svårare prov. Cosroe, vars fadershjärta veknat, lovar,
att så vida Siroe upptäcker medbrottslingen, ej blott för-
låta Siroe och denne utan ock att till sonen avstå Laodice.
Men den ståndaktige Siroe vägrar fortfarande, och Cosroe
utfärdar nu befallning om hans avrättning. Laodice blir
på nytt förtvivlad och erkänner, att hennes beskyllning mot
Siroe varit falsk samt att hon älskar honom — en bekän-
nelse, som blott ytterligare ökar Cosroes svartsjuka. Men
ännu en gång omstämmes han av Idaspe till mildhet, då
Arasse kommer med underrättelsen, att befallningen verk-
ställts och att Siroe är död. Den, som nu blir utom sig,
är Idaspe-Emira, vilken icke längre har något att leva för
och som därför yppar, att hon är Emira, Cosroes dödsfiende.
Naturligtvis blir hon genast fängslad och överlämnad till
Arasse, som emellertid ger henne den överraskande under-
rättelsen — att Siroe lever; Arasse har nämligen räddat
honom. I sista stund söker Medarse att mörda brodern,
men hindras av Arasse, som kommer med vakten. Siroe,
fortfarande lika övermänskligt ädel, förlåter brodern, som
genast, i en aria, säger sig nu hava insett, att oskulden är
den säkraste ledsvennen och att den, som litar till brottet,
städse förlorar. Därefter förvandlas teatern från Siróes fän-
gelse till det stora torget i Seleucia, där allt är förberett
för Medarses kröning. Scenen börjar med en strid mellan
Cosroes och Siróes anhängare, de förra besegras, men natur-
ligtvis skonar Siroe fadern, som avstår tronen åt honom,
och inför så mycken storslagen ädelhet förklarar Emira, som
nu blir drottning, att hon vill glömma sitt hat.
Men detta är ju fullkomligt Crébillon. Upplysningens
män hade mot Racine anmärkt, att det hände för litet i
hans dramer, de fordrade en rikare, mera spännande handling,
och en dylik återfinna vi ock hos Crébillon, Voltaire och
Metastasio. Men denna förmodade vinst köptes för priset
av 1600-talets psykologi, och Metastasio, som var en full-
komlig improvisator och på blott några dagar skrev ihop
en operatext, gav sig aldrig tid att tränga in i en karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
