Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Alfieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALTIERIS TRAGEDIER R39
Under hela sitt liv var Alfieri trots sin uppfostran en
ivrig fiende till Frankrike och fransmännen. Men det oaktat
kunde han ej undandraga sig det dominerande intryck, som
den franska tragedien då gjorde på hela Europa. I åtskilliga
punkter sökte han dock bryta med dess tyranni. Hans dra-
mer äro ej på alexandriner eller på den “martellianska“
vers, som i Italien under det tidigare 1700-talet skulle
ersätta alexandrinen 1, utan på blankvers. Denna vers sak-
nar alldeles mjukheten och musiken i Metastasios lyrik, rör
sig nästan aldrig med något bildspråk, är stundom hård
och kärv, men höjer sig ej sällan till verkligt majestät, så-
som t. ex. i Elettras inledningsmonolog i Oreste: Notte!
funeste, atroce, orribil’ notte. Genom denna versreform göra
Alfieris tragedier onekligen ett annat intryck än de franska
de bli strängare, allvarligare, mindre hovmannamässiga. Vi-
dare har han avlägsnat les confidents och begränsat perso-
nernas antal till det minsta möjliga; i Eilippo äro de blott
fem, likaså i Oreste, i Agamemnone blott fyra. Handlingen
äi’ enkel, nästan klassisk i byggningen, och de episoder,
med vilka Voltaire och hans samtida ville liva denna, äro
bannlysta ur Alfieris dramer. Men så tillvida är Alfieri en
typisk 17OO-talsförfattare, att de flesta av hans dramer göra
intryck av teser. De predika — fosterlandskärlek, tyrann-
hat, dygd. Och därtill kommer, att Alfieri i sin syn på livet
var ytterst bornerad, en aristokratisk frihetsentusiast, som
mycket litet hade tänkt över de problem, han behandlar,
och som aldrig hade studerat människorna — icke ens män-
niskorna i de högadliga kretsar, i vilka han så gott som
uteslutande umgicks. Personerna i hans tragedier äro där-
för mindre levande varelser än representanter för idéer.
Man behöver blott i detta avseende jämföra hans Bruto
secundo med Shaksperes Julius Cæsar. I det ena fallet en
livsvarm verklighet, i det andra en ihålig deklamation. Dock
icke alltid, ty även Alfieri kunde någon gång höja sig till
ett psykologiskt drama, och i Oreste, där Olitennestra är
huvudpersonen, har han verkligen lyckats skapa en karak-
tär, som stundom erinrar om lady Macbeth, en kvinna, som
sönderslites av sina samvetskval, som älskar sina barn, men
1 Denna vers skapades av tragediförfattaren Pier Jacopo Martelli och
består av två sjustaviga vershälfter, d. v. s. är en alexandrin med kvinnlig
e®sur och kvinnligt versslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
