Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648 GOLDONI OCH COMMEDIA DELL’äRTE
Ty ehuru Goldoni i allmänhet anses såsom den, vilken
mördat commedia dell’arte, så har han faktiskt utgått från
denna nationella fars, vilken vid hans framträdande redan
starkt påverkats av de franska och spanska komedierna,
ehuru man bibehållit de gamla typerna. Då Goldoni började
att arbeta för teatern, hade han intet estetiskt program,
utan han skrev sina roller efter skådespelarnas önskningar
och talang. Han skrev för den och den Pantalone, för
den och den Rosaura, för den och den Brighella, han
gav i rollen det, som passade för aktörernas naturell, och i viss
mån var han deras lärjunge. Men han var en mycket be-
gåvad lärjunge, som snart växte sig in i dessa farsfigurers
karaktärer och som förstod att vidare utveckla och rikare
nyansera dessa än i de vanliga commedie dell’arte. Så kom
han till Pisa, i dess Arcadia fick han en mera litterär uppfatt-
ning av lustspelets uppgift, och nu började hans egentliga
författarverksamhet, som omfattar åren 1748—1762. Det
program, han nu uppställde för sig, var att reformera den
italienska komedien genom att återföra den till naturen —
således samma program, som Molière haft, men som Goldoni
fann på säkerligen alldeles oberoende av Molière, endast
påverkad av den allmänt realistiska strömningen inom tiden.
Och lika litet som Molière brutit med den franska farsen,
lika litet bröt Goldoni med commedia dell’arte. Figurerna
finnas — med de hävdvunna namnen — ofta kvar i hans
dramer, älskaren Lelio och älskarinnan Rosaura, de bägge
betjänterna Brighella och Arlecchino, tjänarinnan Colombina,
fadern Pantalone. Men de förut opersonliga maskerna ha
blivit levande människor, och endast namnen vittna om
deras anor.
Goldonis komedier kunna således med en viss rätt sägas
vara commedie dell’arte förvandlade till konstverk. Men den
“natur“, som Goldoni vill återgiva, var framför allt livet i
Venedig, och detta har han även gjort med en rent över-
lägsen åskådlighet. Den, som besökt Venedig, har utan
tvivel fäst sig vid en samling tavlor, som finnas i Museo
Civico, målade av Longhi och vilka återgiva livet i Venedig
på 1700-talet. Nästan ingenstädes får man en så åskådlig
bild som här, av huru människorna under en viss tid och
i en viss stad levat. Det litterära komplementet till dessa
bilder har man i Goldonis komedier ; de äro Longhis tavlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
