Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA LOCANDIERA 649
i ord. Vi behöva blott taga sceneriet i La Bottega del
Caffé! Händelsen spelar på en s. k. campiello d. v. s. ett
litet torg eller en gatuutvidgning mellan två broar. En
dylik campiello är liksom ett stort gemensamt konversations-
rum för alla husen runt omkring. Där har barberaren sin
rakstuga, bredvid ligger ett kafé, ett stycke därifrån en
biscazza (spelhåla). På campiellon träffas alla, än i rak-
stugan, än på kaféet, och vi möta här en serie venetianska
folktyper, värdshusvärden, barberaren, procentaren, även-
tyraren, pratmakaren, etc. Själva handlingen i stycket är,
ehuru rask och livlig, av ett underordnat intresse; det är
Venedig Goldoni vill skildra, och publiken bör även hava
känt något av den återseendets glädje, som är så väsentlig vid
all konst. I ett annat stycke La famiglia dell’antiquario
få vi en annan sedebild. På vanligt italienskt sätt bor den
gifte sonen i föräldrarnas hus, mellan den högadliga svär-
modern och den borgerliga svärdottern föres ett förbittrat
krig, och bägge ha enligt italienskt bruk sin cavalière ser-
vente. I ett tredje stycke Le smanie per la villégiatura få vi
en tredje sida av den tidens Venedig: venetianernas lust att
bo på dyrbara sommarnöjen — ehuru Goldoni för att icke
såra förlagt scenen till Livorno. Handlingen rör sig om, huru-
vida Leonardos syster, som är fattig, skall kunna övertrumfa
den rika Giacinta med en alldeles modern klänning. Båda
damerna hata varandra hjärtligt, men när de träffas, är det
idel artigheter, vänskap och smicker.
Mästerstycket bland Goldonis komedier torde dock vara
La Locandiera, och för att giva en föreställning om hans
konst, skall jag med några ord söka redogöra för innehållet.
Händelsen tilldrager sig i en locanda eller ett enkelt värds-
hus, som äges av den vackra Mirandolina, i vilken alla för-
älska sig. Hon är icke någon kokett, men hon är kvinna
och vill behaga, är glad och tycker om ett muntert skämt.
Likväl håller hon strängt på sin värdighet, tillåter icke
några opassande friheter och förstår därför att hålla gästerna
på mattan. I locandan bo en greve Albafiorita och en markis
Forlipopoli. Den förre är rik, den senare utfattig, men otro-
ligt stolt över sina anor — en bland de allra roligaste
komedifigurer, som litteraturen över huvud äger. Oss emellan
— säger han till greven — “är det allt någon skillnad.
Jag är markis di Forlipopoli.“ “Och jag är greve Albafiorita.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
