Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662 THOMASIUS
vilken visserligen icke såsom originell tänkare sättes vidare
högt, men vilken såsom popularisator gjorde en viktig insats
i den tyska kulturen. Han hade ärvt både Leibniz’ för-
sonliga uppfattning av olika religioner och hans tro på för-
ståndsklarhetens, “upplysningens“, betydelse för människans
lycka och för hennes moraliska liv, och i båda dessa av-
seenden förfäktade han modigt sin mening. Såsom akademisk
lärare vid universitetet i Leipzig började han där att 1687
hålla föreläsningar på tyska, icke såsom alltid hittills varit
det akademiska bruket på latin, och året därpå hade han
den djärvheten att utfärda ett akademiskt program likaledes
på tyska. Så gav han ut en litterär tidskrift också på tyska
såsom ett motstycke till den latinska i Leipzig tryckta tid-
skriften Acta eruditorum, och till sist vågade han att på
tyska utgiva ett digert filosofiskt arbete, i vilket han för-
tyskat de filosofiska facktermerna. Detta var då något oer-
hört, och när arbetet först inlämnades till censur, fick
Thomasius också det svaret, att “man icke kunde censurera
någon skrift, i vilken filosofiska ämnen docerades på tyska“.
Thomasius var således mer än de flesta verksam för att
demokratisera den förut så aristokratiska filosofien och att
till den stora allmänheten sprida vetenskapens resultat. Vad
själva åsikterna beträffar, var han även här en av upplys-
ningens förelöpare, ehuru med den försiktighet, som då var
av nöden, och han började sin författarbana fullt rättroget
med att utgiva faderns stridsskrift mot Spinozas ateism,
samt bestred aldrig uppenbarelsens sanning. Men faktiskt
höll han alltid på “det sunda människoförståndets“ rätt att
pröva, förde en ständig kamp mot “fördomarna“, upp-
trädde mot häxprocesser och tortyr samt vågade även mot
den lutherska intoleransen försvara de reformerta. Detta
frisinne hade ock till följd, att han måste lämna Leipzig,
där teologerna till och med lyckats utverka en häktnings-
order på honom. Han flyttade nu (1690) till Halle, där
han blev juris professor och där han till sin död 1728 fort-
satte sin verksamhet.
Thomasius hade företrädesvis fäst sig vid den allmänna
kulturinnebörden i Leibniz’ skrifter. Christian Wolff (1679
—1754) däremot sökte att utbilda Leibniz’ tankar till ett
strängt filosofiskt system, som genom sitt pedanteri ganska
mycket kom att erinra om den senare skolastiken; huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
