Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WOLFF. PIETISMEN 663
vikten lades ock på logiken. Möjligen var det därför detta
system accepterades vid nästan alla tyska — och svenska —
universitet. Men även inom wolffianismen fanns, trots dess
torrhet, ett modernt, från Leibniz stammande inslag, som
särskilt kommer fram hos den i Göttingen verksamme wolf-
fianen Michaelis, vars bibelkritik är både sund och fri samt
i någon mån ansluter sig till Spinozas. Àndra wolfñaner
visade en viss mottaglighet för den engelska deismen och
sökte att sammansmälta denna med “systemet“. Men i det
hela hade denna universitetsfilosofi före Lessing föga be-
tydelse för den allmänna bildningen.
Av vida större vikt än filosofien voro de religiösa sekt-
rörelserna för den följande utvecklingen. I Tyskland, lik-
som i Sverige, var 1600-talet ortodoxismens gyllene tid.
Men mot denna fanns hela tiden en motrörelse, som sam-
manhänger med den tyska medeltidsmystiken och som orto-
doxien icke lyckats förkväva. Denna mystik, som så ligger
för det tyska folklynnet, hade på 1600-talet tagit sig ett
uttryck i pietismen, där den förenades med en stark senti-
mentalitet — hos en viss riktning inom pietismen med ett
nästan vällustigt känslofrossande i Kristi passion. Pietis-
mens lärofader var Philipp Jacob Spener (1635—1705), som
i arbetet Pia Desideria (1675) framlade pietismens program.
Någon originell religiös personlighet var han icke, och i
huvudsak anslöt han sig till Johann Arndt. Men genom
den starka vikt, han lade på det kristna fromhetslivet, kom
han i en bestämd opposition till ortodoxismens bekännelse-
kristendom, och han blev även — ur religiös, icke ur filosofisk
synpunkt — en förkämpe för toleransen. I den punkten
blevo således pietisterna och upplysningsfilosoferna till en
början meningsfränder. Pietismen hade också en stor och
ingripande betydelse. De pietistiska författarna, Spener,
Prancke, Scriver m. fl. hörde till de mest lästa icke blott i
Tyskland utan ock i Sverige, i Halle hade man fått ett
pietistiskt universitet, och de pietistiska psalmerna av Frey-
lingshausen, Tersteegen m. fl. sjöngos över allt och gåvo
den av ortodoxismen undertryckta känslosamheten näring.
Här fanns således en stark motvikt icke blott mot orto-
doxismens benhårda, skolastiska teologi, utan ock mot både
klassicitetens och upplysningens rationalism, när denna seder-
mera spred sig till Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
