Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Gottsched
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIE NEUBEBIN 669
nice. Vi hade således åtta regelriktiga tragedier för den
nya skådebanan.
Den trupp, till vilken Gottsched här vände sig, var utan
tvivel den förnämsta i det dåtida Tyskland. På vanligt
sätt hade den uppstått ur en äldre, den Haak-Hoffmanska,
men 1727 hade det här anställda paret Neuber fått privi-
legium såsom sachsiska “hofkomedianter“. Truppen bestod
av en tio à tolv medlemmar, och av dessa var “Die Neuberin“
den avgjort förnämsta. Redan 1724, då den Hoffmanska
truppen besökte Leipzig, hade Gottsched sökt vinna den
dåvarande direktören för sina planer, men fått det svaret,
att man väl förut uppfört sorgespel av Gryphius, men att
publiken icke tyckte om pjeser på vers och icke heller
sådana, i vilka det ej förekom någon “lustige Person“.
Bättre lycka hade han, sedan die Neuberin övertagit led-
ningen, ty hon delade fullkomligt hans idéer, och nu bör-
jade dem emellan ett samarbete, som fortsatte ända till
1740. Truppen uppförde översättningar av franska stycken
icke blott i Leipzig, där den ju uppehöll sig blott under
mässan, utan ock i andra tyska städer, och på så sätt spred
sig smaken för det franska dramat till hela Nordtyskland.
1737 sökte Gottsched och Die Neuberin att liksom sätta
sigillet på den reform, de trodde sig hava genomfört. Vid
en representation uppfördes ett förspel, vari man anställde
en process mot den äldre teaterns älsklingsfigur, Hanswurst,
och denna slutade därmed, att en docka, som föreställde
Hanswurst, offentligen brändes.
Denna autodafé har mycket förlöjligats, men den uttryckte
icke illa själva grundtanken i reformen. Hanswurst var
representanten för den tyska teaterns brist på högre kultur,
för all platthet, alla dumma och råa kvickheter, åt vilka
pöbeln skrattat. Denna tid var nu faktiskt förbi. Gottsched
och Die Neuberin hade ock slagit ihjäl de Haupt- und
Staatsactionen, som förut utgjort den allvarliga repertoaren.
Teatern hade förut, praktiskt taget, stått utanför den egent-
liga litteraturen. Gryphius’ sorgespel voro faktiskt blott
läsdramer, och om de några enstaka gånger uppförts, lik-
som Vondels, tyckas de då hava på ett våldsamt sätt för-
grovats och vanställts. Gottsched återställde, såsom Hettner
framhållit, det avbrutna sambandet mellan teatern och
och litteraturen, och först genom hans reform blevo Lessings,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
