Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Litteraturen 1750—1770 - Wieland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
712 POETISKA BERÄTTELSER
än Don Silvio, men den är litteraturhistoriskt viktigare, ty
den angav tonen för en hel följd av senare tyska romaner
— framför allt Goethes Wilhelm Meister — som söka skildra
en dylik utvecklingshistoria. Tyvärr har Wieland här allt
för mycket påverkats av Sterne, och medelbart och omedel-
bart kom denne att spela in även hos hans efterföljare. Den
tyska romanen blev därför ytterligt ordrik, utan egentlig
handling och utan skarpare karaktärsteckning, trots de änd-
lösa reflexionerna. Denna avhandlingsstil, som sedan blev
den tyska romanens olycka, möter oss redan i Agathon,
något även i Don Silvio. Men att hava skapat en tysk
roman, som framträder med anspråk på konstnärlighet —
och till en del också fyller dem — det är dock Wielands
förtjänst. Och en dylik roman, i vilken författaren in-
mänger långa utredningar av alla möjliga kulturfrågor,
tyckes av utvecklingen att döma hava varit i enlighet med
tysk smak.
Estetiskt mera tilltalande äro hans poetiska berättelser, av
vilka, de flesta behandla motiv ur den antika mytologien —
Diana und Endymion, Das Urtheil des Paris, Aurora und
Cefalus m. fl. Ämneskretsen är här således densamma, som
vi känna från Shaksperes tid. Liksom de engelska dikterna
äro även Wielands ytterst sensuella, den gudavärld, som vi
här möta, påminner icke så litet om bilderna i Villa Farne-
sina. Men de skilja sig från dessa och från den elisabethska
tidens mytologiska versberättelser därigenom, att Wielands
äro skämtsamma, och det lider ej något tvivel, att hans
förebild här varit den franska conten, särskilt La Fontaines.
Denna förebild kommer han ganska nära. För det första i
formen. Versen är elegant, spirituell och lättflytande. Rim-
men, som för en tid föreföllo bannlysta ur tysk poesi, hava
åter kommit till heders och användas med en förut i tysk
poesi okänd ledighet. Och sedan i berättartonen. Den
verkar såsom en spirituell konversation, är kvick, ytterst
personlig, erinrar någon gång t. o. m. om Byrons Don Juan,
och jag vill såsom exempel citera ett litet stycke ur hans
komiska berättelse Kombabus. Drottningen har kastat sina
blickar på Kombabus, som hennes gemål skickat med henne
på den resa, som hon företager, och under natten dröjer
han väl länge inne i hennes tält. Hovfolket börjar viska,
men säger berättaren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
