Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Litteraturen 1750—1770 - Wieland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WIELANDS ROMANTIK 71
Gesetzt die Königin sey oft ein wenig lang’
Bey ihrem Mentor aufgesessen,
Entschuldigt diess auch nur den leisesten Verdacht?
Man kann so leicht sich im Gespräch vergessen!
Und in der That ist einer schönen Nacht
Zum staunen, zum philosophieren
Nichts anders gleich! Sie ist dazu gemacht
Die Seelen unvermerkt den Leibern zu entführen;
Zumahl wenn Lunas Schein, wie eine neue Welt
Von Schatten, welche kaum den äussern Sinn berühren,
Elysiums echtes Bild uns vor die Augen stellt.
Wieland var således den, som införde den franska liber-
tindiktningen i den tyska litteraturen. Men redan i den
franska conten finnes ett inslag av renässans och romantik
— även La Fontaine hade ju ofta lånat från Äriosto — och
i det så individuella, personliga sätt, på vilket Wieland be-
rättar sina vågade historier, kommer den romantiska. be-
rättartonen fram. Till en del kan denna förklaras av de
intryck, han redan tidigt mottagit från Ariosto, och Wieland
kan sägas hava äran av att vara en bland dem, som åter-
upptäckt den store italienske skalden, romantikens mest full-
lödiga representant. Det skedde ungefär samtidigt med det
att Hurd och Thomas Warton i England kommo att fästa
uppmärksamheten på honom, och även i Tyskland hade
1763 utgivits ett dylikt arbete: Versuche über den Charac-
ter und die Werke der besten italienischen Dichter av Mein-
hard. Men den förste tysk, som i dikt tog intryck av
Ariosto, var Wieland. Hans första romantiska berättelse
efter Ariostos mönster, Idris, kom ut 1768 och väckte lika-
ledes en livlig förbittring i det Klopstockska lägret, brändes
t. o. m. vid en studentfest till Klopstocks ära. Men Wieland
lät ej avskräcka sig, och under 1770-talet skrev han en hel
följd av dylika, vilkas ämnen lånats från fesagor och fran-
ska medeltida riddarromaner. Mästerstycket är hans Oberon
(1780), där han med en sällspord grace och fantasi be-
handlat den gamla medeltida sagan om Huon de Bordeaux,
delvis med anlitande av Shaksperes Midsommarnattsdröm,
vars älvvärld nu uppträder hos en skald, som i viss mån
var en anhängare av den franska upplysningen. I dessa
romantiska berättelser har han ock med stor formtalang
upptagit den italienska ottavan. Men egendomligt nog erkände
de tyska nyromantikerna aldrig, att de i Wieland haft, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
