Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Miss Sara Sampson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RICHARDSON OCH LESSING 7 4 1
liska storhet. Lika tydligt är det, att Lovelace varit före-
bilden för Lessings hjälte, men också att Lessing med sitt
mera sentimentala tyska gemyt ej kunnat ge sin hjälte
samma karaktärens enhetlighet, som Richardson kunnat giva
sin. Mellefont skall vara en kallhjärtad förförare i Love-
laces stil. Så karaktäriserar han sig själv, och så karak-
täriserar betjänten Norton honom. Men det är han alls
icke. Han är verkligen kär i Sara, vill gifta sig med henne,
ångrar sitt föregående lättfärdiga liv och hyser det djupaste
förakt för Marwood. Ätt han ett ögonblick ger vika för
sina faderskänslor, snarare hedrar honom. Visserligen söker
Lessing att på ett ställe kasta en annan belysning över
honom. Norton tror ej, att Mellefont skall bliva någon
vidare trogen äkta man, och Mellefont svarar: “Norton, du
måste antingen hava varit eller vara en förfärlig bov, emedan
du så kan genomskåda mig. Men då du gissat rätt, vill
jag inte bestrida saken. Det är sant. Så sant det är, att
jag evigt kommer att älska min Sara, så litet tilltalar det
mig, att jag evigt måste älska henne. Måste“ ! Men av det
uppslaget göres intet, och Mellefont slutar såsom den typiskt
trogne älskaren. Vid hans lik uttalar Sir William också
författarens mening, då han utropar: “Han var mera olycklig
än lastbar“.
Det är århundradets så starkt sentimentala ideal, som här
för första gången kommer fram i ett tyskt drama. Vi ha redan
mött det i fransmännens comédie larmoyante, även i Lillos
Merchant, ehuru i en grövre form. Men ingenstädes passade
detta ideal, brottslingen, som i grunden är dygdig och mera
olycklig än lastbar, så med folklynnet som i Tyskland, och
det var också där det sedermera, med Kotzebue, vidare ut-
bildades. Man kan därför lätt förstå, att Lessings drama
skulle slå an.
Men Lessing har också en annan förebild än Lillos drama
och Richardsons roman. Det är nämligen alldeles tydligt,
att det är en antik tragedi, den av Euripides och Seneca
behandlade Medeasagan, som han här återger i modern,
borgerlig omklädnad. Händelseförloppet och delvis även
karaktärerna äro ju alldeles desamma. lason har äktat den
djupt brottsliga Medea, som för att hjälpa sin älskare mör-
dat sin egen far.- Sedan glömmer han henne och vill för-
mäla sig med Kreusa, Medea söker fåfängt att återvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
